Lex Maria anmälan

På Socialstyrelsens hemsida står följande: 
Enligt bestämmelserna i patientsäkerhetslagen (2010:659) 
Vårdgivaren ska anmäla händelser som har medfört eller hade kunnat medföra en allvarlig vårdskada till Inspektionen för vård och omsorg (IVO).
Denna regel kallas lex Maria.

När vårdgivaren tar emot en rapport om en händelse som har medfört eller hade kunnat medföra en vårdskada ska det rapporterade utredas. Syftet med utredningen ska vara att så långt som möjligt klarlägga händelseförloppet och vilka faktorer som påverkat det, samt ge underlag för beslut om åtgärder som ska ha till ändamål att hindra att liknande händelser inträffar på nytt, eller att begränsa effekterna av sådana händelser om de inte helt går att förhindra.

Om vårdskadan är allvarlig ska vårdgivaren snarast anmäla den till Inspektionen för vård och omsorg (IVO).  

Några veckor efter Fredriks dödsfall fick jag ett telefon samtal från överläkaren på psykiatriska avdelningen i Kalmar. Hon undrade om vi ville komma dit och få information om hur de hade agerat och vad som hade hänt vid Fredriks besök hos dem knappt 2 dagar innan han avslutade sitt liv.

Min bror följde med mig och vi fick träffa chefsöverläkaren och den läkaren som på fredagskvällen den 4 oktober tog emot Fredrik på psykakuten.

Jag kände när jag satt där och fick ta del av informationen att det här skulle vi fått ta del av medan Fredrik fortfarande fanns i livet. Kanske hade vi kunnat fånga upp honom och fått ett lyckligt slut på det helvete som Fredrik kände att han befann sig i?

Samma dag våra älskade barn fyller 18 år har vi som föräldrar inte längre någon som helst rätt till dem. De är då vuxna i myndigheternas ögon och ska ansvara och fatta egna beslut. Det är väl bra, vi måste ju någon gång släppa och låta dem bli vuxna och ta eget ansvar men om man är sjuk och mår väldigt dåligt, oavsett om det är fysiskt eller psykiskt kanske man inte själv kan avgöra när handen ska sträckas ut för att be någon om hjälp? Det är svårt. 

Men varför skulle jag nu sitta här och få ta del av detta när jag ändå inget kunde göra? Nu kändes det oviktigt och jag kände både ilska och sorg. Varför hade de inte gjort mer? Varför bad de honom inte komma tillbaka dagen efter och dagen efter igen fram tills det att han kunde erbjudas en riktig tid för samtal? Han hade ju till och med uttalat att - jag orkar inte "detta" mer!
Varför lät de honom gå hem när de såg att han befann sig i en kris? Han måste ha känt sig helt ensam och utelämnad? Varför följdes han inte upp bättre? Alla dessa varför! Vad hjälper det oss nu?

En lex Maria ska lämnas in förklarade chefsöverläkaren, och när den är skriven skickar vi över den till er så får ni komplettera den med era synpunkter.

Ja det lät ju bra? Det kanske kan hjälpa någon annan i en liknande situation? 

När jag efter några veckor läste i tidningen att en lex Maria anmälan lämnats in på psykiatriska mottagningen i Kalmar förstod jag att den gällde Fredrik plus ännu en anmälan som gällde en flicka. Va? var den redan inskickad?
Någon dag efter att artikeln publicerats i tidningen dök ett brev in i vår brevlåda med en kopia på den anmälan som redan skickats för granskning till IVO. 

Överkörda! Men vad betydde våra synpunkter? Inte ett skit!

Efter att jag läst utredningen ett antal gånger kände jag bara att de kan dra åt pepparn, jag skiter i hela anmälan, jag skiter i hela psykiatrin. Anmälan innehöll dessutom en del saker som var helt felaktiga, men jag skiter i alltihop, den ger oss inte vår älskade Fredrik tillbaka i alla fall.
Jag känner mig så grymt besviken.

Maria