Fredrik

Fredrik

lördag 12 september 2015

Suicide Prevention Day 2015

Vilken vecka, en helt galet fullspäckad vecka.
I onsdags den 9/9 var jag på SPES möte i Kalmar och vi hade då besök av en journalist samt en fotograf som ska göra ett reportage om vår samtalsgrupp. Vi behöver nå ut till allmänheten om att SPES finns i länet så att de som drabbats eller de som ev. drabbas av det ofattbara ska kunna hitta till oss. Statistiken över antalet självmord säger att det i Kalmar län under 2014 var 39 personer som avslutade sina liv och vi vet att det under 2015 redan skett en hel del självmord i vårt närområde, så tyvärr får jag väl ändå säga, finns det ett behov av en anhöriggrupp. 
Att gå på SPES möten är för mig fortfarande väldigt kluvet, å ena sidan känns det bra, här får jag stöd av andra som har samma sorg som jag själv, men å andra sidan känns det skitjobbigt, för när det kommer nya sörjande till gruppen kastas jag tillbaka i tiden och allt rivs då åter upp.  Men jag ska ge det ett halvår till sen får jag se om jag fortsätter som ordförande eller om det är någon som kan ta över min post?

Torsdagen den 10/9, Suicide Prevention Day.
Dagen började tidigt med att jag redan 07:15 i direktsändning var med på Radio Kalmar och pratade om självmord, om Fredrik, och om min sorg. P4 Kalmar sände under hela förmiddagen på temat Självmord eftersom det var internationella Suicid Preventiva dagen.
Jag kände mig riktigt nervös och precis innan sändning var jag lika torr i munnen som sanden är i Saharas öken, men efter bara någon minut så kändes det helt ok faktiskt. När vi var klara blev det nervöst igen, ända fram tills dess att jag själv kunde höra inslaget på webben. 
Min medverkan i Radio Kalmar. Lyssna HÄR

Tillbaka till jobbet för att tillbringa förmiddagen på utbildning i Arbetsmiljö.
Jag kan ju ärligt säga att mina tankar flaxade åt många olika håll istället för att vara där de skulle. 

Vid 17 tiden var vi på plats i Kyrkparken för att börja placera ut och tända ljus. Det tar sin lilla stund att arrangera och tända 1531 gravljus. Väldigt många kom tidigt till Parken för att hjälpa oss tända och fixa. Jag känner stor tacksamhet till alla som engagerar sig och hjälper till. 
Det är helt uppenbart att självmord berör många och att det finns flera som under många år varit tysta om att de har någon i familjen eller i sin närhet som begått självmord som nu vågar börja tala om det. Kanske för att jag så öppet gått ut med att Fredrik begick självmord? Hur som helst så känns det bra tycker jag för det är ganska starkt rotat i oss människor att det är fult och skamligt att begå självmord. 
Det är inte mer än knappt hundra år sedan vi inom kristendomen inte tillät självmordsoffer att begravas på våra kyrkogårdar, de fick helt enkelt inte begravas i vigd jord utan hamnade utanför murarna. Bibeln ser egentligen självmord på samma sätt som på mord – För det är vad det är – själv mord. Gud är den ende som bestämmer när var och hur en person ska dö. Att ta makten i egna händer är enligt bibeln skamfullt mot Gud. 
Det är tur att det här har förändrats, även inom kyrkan.

Något som gladde mig extra mycket den här gången var att Suicide Zeros ambassadör Mattias Sunneborn och hans syster Ulrika kom till Mönsterås för att närvara på gudstjänsten i kyrkan och vid ljuständningen i Kyrkparken.
Stunden inne i kyrkan var väldigt fin och stämningsfull. Den här gången hörde jag vad Annette (prästen) talade om och jag var närvarande på ett helt annat sätt än jag var förra året. Robinholtas låt - Jag saknar dig, som han skrivit till Fredrik, och även Mauro Scoccos låt - När det otänkbara händer spelades i kyrkan. Kantorn sjöng och spelade, och vi sjöng tillsammans några fina psalmer. Det var många som gick fram och tände ljus i ljusgloben.
När stunden i kyrkan var slut samlades alla ute i Kyrkparken för att tända de sista av alla de 1531 ljusen. 
Ett tusen femhundra trettio en ljus, ett tusen femhundra trettio en liv - så onödigt.
Jag höll sedan tal på kyrktrappan och berättade också om vad som händer inom suicidepreventionen i Kalmar län och i Mönsterås kommun.
Jag är oerhört tacksam för allt stöd som jag känner från många håll. Framförallt från min familj som alltid blir delaktiga i mina påhitt - jag älskar er - men också stödet från mina arbetskamrater, från Phers arbetskamrater, våra vänner, Fredriks vänner men även från helt okända medmänniskor. 
Tack till er alla ❤️
Några speciellt riktade tack vill jag ge till;
Mönsterås församling, för att ni öppnar upp på ett väldigt generöst sätt.
Monica Kling, folkhälsosamordnare i Mönsterås kommun, för att du stöttat mig och trott på det här från första stund.
Folkhälsorådet, Mönsterås kommun, som stått för kostnaden av alla ljus.
Maria Persson, Coop Nära Berga, som sponsrat och hjälpt till att beställa alla ljus.
Knut Hävemark, Kommunkollen, för en jätte fin annons.
Marina Karlsson, Nelsons Café, för att du höll öppet för oss.
Åsa Borefur, Barometern, för fina artiklar.
Claus Kempe, Lana Österholm, vänner, för fina foton.
Styrelsen, Suicide Zero, för råd och peppning.
Mattias och Ulrika Sunneborn, ambassadörer Suicide Zero, för ert deltagande.
Alex, Matilda och Lina som ordnade med ljusplaceringen.
Jennifer, Angelica, Gabriella och Sofie som sålde armband och samlade in gåvor i bössorna.

Vi måste fortsätta arbeta mot ett Suicide Zero / Maria