Fredrik

Fredrik

fredag 27 februari 2015

Suicide Zeros blogg intervju

Jag har blivit intervjuad för Suicide Zeros hemsida och här nedan följer intervjun i text och en länk direkt till orginal inlägget.

Suicide Zeros sida. Klicka HÄR




”När jag hittade Suicide Zero kändes det helt rätt”

Marie Niljung engagerar sig i Suicide Zero för att skapa mening i hennes sons död.
Maria Pedersen engagerar sig i Suicide Zero för att skapa mening i hennes sons död.
Maria Pedersen är en av Suicide Zeros duktiga volontärer. Efter att hennes son Fredrik tagit sitt liv hittade hon Suicide Zero. Och genom att bidra volontärt känns hennes sons död inte riktigt lika meningslös.
Varför har du valt att engagera dig i Suicide Zero?- Jag har alltid haft många järn i elden och tycker om att engagera mig i frågor som jag kan stå för. Men efter min sons död gick luften helt ur mig och allt kändes den första tiden totalt meningslöst. Men jag ville hitta tillbaka till mitt driv och få min kraft tillbaka och när jag hittade Suicide Zero och såg att de sökte volontärer kändes det helt rätt. Jag vill göra något konkret och hoppas kunna bidra med det jag kan för organisationen. För på så sätt känns inte Fredriks död riktigt lika meningslös.
Hur engagerar du dig i organisationen?- Jag är medlemsansvarig. Jag tar emot alla medlemsansökningar och skickar ut välkomstbrev.
Det tar tid att tända 1600 ljus. Under 2013 tog så många sina liv.
Det tar tid att tända 1600 ljus. Under 2013 tog så många sina liv.
– Den 10 september 2014, på den internationella suicidpreventiva dagen, ordnade jag i Suicide Zeros namn en ljuständning i Mönsterås Kyrkpark. 1600 liv – 1600 ljus. En mycket sorglig känsla att se alla dessa tända ljus och tänka på att det bakom varje ljus funnits ett liv som nu har en familj i spillror.
– Som representant för Suicide Zeros ingår jag nu i en arbetsgrupp i vår kommun som ska jobba med suicidprevention med inriktning mot våra unga.
– Jag har också gjort en del armband som jag själv sålt på julmarknaden i min hemort men också som jag skickat till Suicide Zeros webbutik.
Vad hoppas du uppnå?- Jag vill att den tystnad som i dag finns runt självmord och psykisk ohälsa ska brytas. Att hamna i psykisk ohälsa är inte konstigare än att hamna i fysisk ohälsa, bara så himla mycket svårare att tala om. Det drabbar familjer ur alla samhällsklasser.
Några av 1600 ljus som symboliserar de 1600 personer som tog sina liv år 2013.
Några av 1600 ljus som symboliserar de 1600 personer som tog sina liv år 2013.
– Det är 1600 personer om året som tar sitt liv, det kan vi inte blunda för längre. Men det är som att, det vi inte talar om det finns inte. Synen på det vill jag ska förändras.
Vad gör du annars och vad har du gjort tidigare i livet?- Min största glädje i livet just nu är att vara mormor. Jag lägger en hel del tid på träning. Jag springer, cyklar, tränar core, tabata och så försöker jag lära mig att crawla bättre!
– Jag har precis som några av våra andra volontärer bloggat mig igenom den första tiden av ofattbar sorg, vilket har varit en bra bearbetning för mig. (Om Allt och Inget) Jag har också en facebooksida med samma namn.
– Min övriga tid är jag på jobbet i Mönsterås kommun, där jag arbetar som servicehandläggare på avdelningen för Kost & Städtjänst. Vi har hand om all mat och städning till våra små barn, skolelever samt till våra äldre och omsorgstagare i kommunen, och med personalansvar för ca 70 kockar och lokalvårdare.
Vad tycker du bör göras för att minska självmorden?- Sätt livskunskap på schemat i skolan. Få ungdomar/elever att på ett tidigt stadie förstå att vi alla hamnar i olika svåra situationer i livet men att det är normalt och går att ta sig ur, att det inte på något sätt är konstigt eller unikt utan att livet helt enkelt går lite upp och ner.
– Jag vill också öka medvetenheten om suicid och dess signaler i alla människovårdande yrken.
Om du var folkhälsominister, vad skulle du göra då?- Då skulle jag ta mig en allvarlig funderare på varför vi som bor i ett så fint land med en sån otrolig välfärd trots det har så många som mår så dåligt att dom inte ens vill stanna kvar i livet.
– Jag skulle öka anslagen till suicidprevention i alla Sveriges landsting men också till forskning och satsa på konkreta åtgärder som vi vet fungerar.
– Jag skulle också öronmärka pengar till kommunerna så att de kan anställa kuratorer och livscoacher på alla våra skolor. Jag skulle också öppna kriscenter i Sveriges samtliga län.
Något annat du vill tillägga?- Om du inte blivit medlem i Suicide Zero än så gör ett besök på vår hemsida och skicka in din medlemsansökan. Då stöder du också arbetet för att radikalt minska självmorden. Tillsammans är vi starka!


torsdag 5 februari 2015

Mamma

Idag är det 13 år sedan min mamma somnade in efter en lång tid av cancer.
#Fuck cancer. Denna hemska sjukdom. Hon kämpade länge och hon gjorde det tappert men cancern besegrade henne till slut trots operationer och flera omgångar med cellgift. Hon dog bara 64 år gammal.

Trots att det gått så lång tid som 13 år så saknar jag henne fortfarande väldigt mycket. Speciellt mycket har jag saknat henne det här senaste året, sen Fredrik dog. Jag hade verkligen behövt min mamma att få luta mig emot och att inte behöva förklara något för. Hon hade förstått ändå, utan ord, utan förklaringar så som bara mammor kan.
Jag önskar också att hon hade fått träffa lilla Harry. Nathalie och mamma hade en mycket fin relation och Nattan, ja, hon var allt mormors lilla gull.

Mamma & Fredrik vid jul och mamma & Nathalie i Stockholm på Kristina från Duvemåla.

Precis som min mamma hade förstått mig, hade jag förstått Fredrik om han bara hade öppnat sig lite lite och pyst ut av det som gjorde så ont i hans inre.
Han hade vid något tillfälle sagt till sin flickvän Annie att; - mamma är min bäste vän, henne kan jag prata med om allt. Men så var det uppenbarligen inte. Han kunde inte dela med sig av allt.

Nu ligger dom båda tillsammans på Skogskyrkogården.
Ibland känns livet inte rättvist ❤️

Maria