Fredrik

Fredrik

måndag 23 december 2013

Dan före doppardan

Några riktiga jultraditioner har vi aldrig lyckats få till i min familj. Jag minns nästan ingen jul från min egen barndom med någon större glädje, vilket jag idag tycker är väldigt tragiskt. De fina minnesbilder jag har är alltid från advent och tiden före själva finalen. Mina bröder och jag bakade pepparkakor med mamma och pepparkakshus med pappa, vi satt i köket och pysslade med mors julbrev som mamma alltid köpte ur jultidningskatalogen. Vi skrev önskelistor och vi gick på julskyltning och vi drömde om alla paket som vi önskade att tomten skulle komma med. Mamma lagade julmat, kokade knäck och griljerade skinka.
Men när julafton kom blev det oftast för mycket sprit och glögg i huset och alla våra förväntningar grumlades krasst. Tomten hittade inte fram till vårt hus utan vi syskon delade själva ut klapparna till varandra. Självklart måste det väl finnas bra jular från min barndom, men... jag minns dem inte. 
Nu var det också så att vi under flera år vid jul och nyårstid åkte på resor till varmare breddgrader, så på grund av det blev det inget traditionellt julfirande.

Allt det här har gett mig en viss julångest som vuxen. Jag gillar helt enkelt inte jul. Advent tycker jag om, det är mysigt. Jag gillar att pyssla, pynta och göra fint. Men när det börjar dra ihop sig, ja då vill jag bara fly.


När jag själv blev mamma var min förhoppning att jag skulle ge mina barn fina jultraditioner. Det fungerade bra i några år när de var små, men sen har även vi firat väldigt många jular på resande fot.
Jag minns första året när jag ensam skulle resa med barnen till Thailand, det var 1999.  Vi hade en lång flygtransfer i Moskva, (en väldigt ogästvänlig flygplats tycker jag). Det var kallt och halvskumt i hela flygterminalen och det fanns nästan ingenstans att sitta. Allt som sprakade ur det taskiga högtalarsystemet var på ryska eller på väldigt svårförståelig engelska. Jag sa till barnen - att nästa gång de säger något i högtalarna så måste ni vara tysta, men så fort det knastrade till i högtalarna och jag skulle försöka koncentrera mig på att lyssna sa Fredrik, - vad säger dom mamma? Vad säger dom?

Det här resandet under deras jullovsledigheter gav tyvärr barnen lika dåliga jultraditioner som jag själv har. Var det egoistiskt av mig? Ja, kanske, men vi upplevde väldigt mycket och vi var alltid tillsammans.

Jag vet att Fredrik precis som jag inte tyckte om julen. Dagen före doppardan hade han tillsammans med sina kompisar uppesittarkväll. Julmat var inte hans passion och julklappar intresserade honom inte speciellt mycket. Han trodde helt enkelt inte på tomten.


I år är det konstigt nog första gången på många år som vi inte har någon julresa inplanerad. Vi ska "bara" vara hemma. 
Det är också första julen för mig som mormor och första julen utan vår älskade Fredrik. Men sorgen och saknaden är lika stor varje dag, så om det är julafton, juldag eller någon annan dag, det spelar ingen roll. Det är alltid lika hopplöst tomt och sorgen och saknaden efter honom är enorm.

Imorgon är det julafton, då blir det en sväng till Skogskyrkogården för att tända ljus för honom och hans mormor.

Lille Harry och hans föräldrar ska fira jul med Harrys morfar, farmor och resten av släkten som bor i Torsås trakten. Men vi får pussa och snusa på den lille prinsen en annan dag ❤️

God Jul till er Alla, och var rädda om er och varandra 🎅🏻
Maria

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar