Fredrik

Fredrik

tisdag 26 januari 2016

I dödens väntrum

Idag (8/1-16) har jag hälsat på en vän som befinner sig i livets slutskede. 
I dödens väntrum.
Det är så otroligt smärtsamt att se en människa krympa ihop inför
döden. Som en liten fågelunge sitter hon där i fåtöljen, min starka,
snälla och otroligt omtänksamma arbetskamrat och vän.
Det finns inga ord att säga. Det finns inga ord som kan lindra eller trösta. Jag känner mig otroligt maktlös, det gör så ont.
När jag sitter med hennes hand i min och tårarna trillar på våra kinder
känner jag en ilska skjuta upp som en pil genom mitt huvud. Jag känner en ilska mot Fredrik. Hur kunde han välja att dö? Hur kunde han? Här sitter min vän och har bara en önskan, att leva och Fredrik valde att dö. Hur fan kunde han välja att avsluta livet. ”Oups”, vänta nu,... jag tänkte välja. Jag tänkte verkligen välja.

När jag senare på eftermiddagen kommit hem så kunde jag inte släppa tankarna på min vän och på min reaktion över att jag känt mig så arg på Fredrik. Jag har ju hela tiden hävdat att Fredriks död är en konsekvens av hans depression och att den som tar sitt liv inte väljer döden utan dör för att de helt enkelt inte ser något annat alternativ. De vill inte dö men orkar inte leva och att de inte kan se någon väg tillbaka till ett "friskt" liv. De dör i ett psykologiskt olycksfall.

Men nu var jag ledsen. Jag hade känt mig riktigt förbannad på Fredrik under eftermiddagen och den känslan ville jag inte ha. Jag var tvungen att få några kloka ord på min reaktion och vem kunde ge mig det bäst en fredagskväll? Jag skrev till Ludmilla. 
Ludmilla är ordförande i Suicide Zero och hon miste sin dotter i självmord 2008. Hon är en väldigt klok person och jag tänkte att hon kan säkert ge mig en förklaring till min reaktion, och det kunde hon. Jag fick det svar jag behövde. Jag fick ett svar som jag kan ta in, fundera över och som jag också kan acceptera.
Jag får känna ilska. Jag får vara arg och besviken, det är helt ok att känna så.

Med mitt förnuft vet jag att den som dör i självmord inte har gjort ett rationellt val. Döden är en konsekvens av ett psykologiskt lidande.
Men förnuftet och känslorna samarbetar inte alltid och man är inte så förnuftig när det gäller ens barns självmord.



Min vän befinner sig nu inte längre i dödens väntrum. Himlen har fått ta emot ännu en fin ängel, tyvärr alldeles för tidigt.
Sov gott min fina vän ❤️

Maria