Fredrik

Fredrik

tisdag 31 december 2019

Mitt 2019

Nu är det inte mycket kvar av 2019 och jag har försökt sammanfatta det arbete jag utfört för suicidpreventionen under året. 


Januari: 
• Charlie Eriksson på Aldrig Ensam hörde av sig i början på januari och erbjöd mig 10 fribiljetter till sin show Aldrig Ensam i Kalmarsalen. Jag tackade och tog med mig Nathalie, Sebastian och hans tjej Lina på showen samt att jag erbjöd några av mina vänner biljetter. 
• Arbetet med den kommunala handlingsplanen för psykisk hälsa och suicid fortsätter och vi hade årets första arbetsmöte i januari. 
• Fredrik Kling och jag startade lite mer på allvar upp arbetet med vår Konsert Våga Fråga. Vi kontaktade kommunens företagare och skickade ut ett hundratal brev för att ragga sponsorer till evenemanget. 
• Malin Rydhage och jag startade i mitten av januari upp årets första MHFA utbildning. (Menthal Health First Aid)

Februari:
• Arbete med Våga Fråga konserten fortlöper.

Mars:
• MHFA träff med länets alla instruktörer. 
• Cecilia Gamme från Regionen och jag var i Kalmar på startmöte med Destination Kalmar angående samarbete till Kalmar stadsfest i augusti. 

April:
• Malin och jag kör igång årets andra grupp i MHFA. 

Maj:
• I maj åkte Pher och jag till Stockholm för Suicide Zeros årsmöte. I år var det en tvådagars träff med utbildning och föredrag. Väldigt trevligt att få träffa personal, ambassadörer och andra volontärer på riktigt.
• Bara några dagar efter årsmötet åkte jag till Stockholm igen då jag blivit nominerad till årets givare av Frii, Frivilligorganisationernas insamlingsråd. Tyvärr blev det ingen vinst för mig men jag är väldigt stolt över att ens ha fått bli nominerad och utvald till final. 
• En heldag med kommunens POSOM-grupp och utbildning i Högsby blev det i maj. (POSOM står för psykiskt och socialt omhändertagande vid olyckor och katastrofer och är en beredskapsgrupp som med kort varsel kan kallas in för att stötta drabbade.)
• I slutet av maj var Caroline Meyer Lagersparre och jag i Karlskrona och höll en öppen föreläsning om Suicide Zero. Det var lite ”payback” från 2018 års insamling till Suicide Zero vid Skärgårdsfesten. 
Janice och Caroline på SZ årsmöte.
Insamlingsgala på Frii.
Caroline och jag i Karlskrona
Juni - juli:
• Arbetet med konserten Våga Fråga fortsätter.

Augusti:
• Kalmarstadsfest. Här var det arbete i nästan tre dagar. Tillsammans med Region Kalmar fanns vi på plats i Stadsparken samt på stan. Det var utomhusbio med filmvisning av filmen Ted, musiktävling på Avicii tema och konsert med Suicide Zeros ambassadör Janice på Larmtorget. Caroline Meyer Lagersparre och Gunilla Streijffner Lundberg från Suicide Zero var på plats i Kalmar och vi sålde armband och pratade med folk. Vi var på Radio Kalmar och blev intervjuade och på stadens ledskärmar fanns Suicide Zeros swishnummer med uppmaningen att swisha under hela stadsfesten. 
• I augusti inledde jag ett samarbete med Team Kalmarsund Cykel. Teamet består av ett 40-tal cyklister som i juni 2020 ska cykla Vätternrundan och försöka göra hela rundan (315 km) på den galna tiden 7:50. Min bror Lars och hans sambo Lena ska ingå i teamet. 
• Ia Sellerberg med fotograf Mats Holmertz var en förmiddag i Mönsterås för att göra ett väldigt fint reportage i Barometern Bonus med Fredrik Kling och mig inför konserten Våga Fråga. 
På P4 Kalmar med Caroline. 
Kalmar Stadsfest
Barometern Bonus 
September:
• 10/9 och den Suicidpreventivadagen uppmärksammandes i Kalmar. Först föreläsning med Axel Schylström på Kalmar teater och sedan ljuständning på Larmtorget till musik av Ölands folkhögskola. 
• Den 14 september var det så dags för vår konsert Våga Fråga. Vi fick en mycket fin kväll med toppenbra artister. Tyvärr svek publiken oss lite men de som var där var väldigt nöjda. Stina Timren och Anna-Maria Broman Ek från Suicide Zero var på plats i Blomstermåla Folkets Hus och det kändes jätte kul. 
• Någon vecka efter konserten höll Anna Sundkvist Kräutner från Suicide Zero och jag Föreläsning på Oskarshamns Folkhögskola. I publiken satt 120 fritidsledare/pedagoger från hela länet. 
• Länets alla MHFA instruktörer fick en heldags utbildning med Margit Ferm i Oskarshamn i slutet av september. Väldigt bra med lite påfyllnad av ny kunskap. 
• I sponsorpaketet Guld som vi sålde inför konserten ingick ett utbildningstillfälle med Suicide Zeros Våga fråga utbildning och först ut var Södra Wood i Mönsterås. Ca 25 anställda fick utbildningen en eftermiddag i september. Till en början kändes det väldigt pirrigt men det släppte och jag tycker det blev bra samtal och diskussioner. 
• Även Bk Tech i Blomstermåla var Guldsponsorer så hos dem var jag också och höll utbildning i Våga Fråga. 
1574 liv slocknade 2018 i självmord.
Våga Fråga konsert, Anders Johansson, Fredrik Kling och jag.
Anna och jag i Oskarshamn. 
Oktober:
• Suicidpreventionsdagarna hölls den här gången i Norrköping. Jag var där båda dagarna och det var en riktigt bra konferens. Många bra föredrag och väldigt intressant att få träffa många av de människor som arbetar och forskar professionellt på ämnet suicidprevention.
• Dags för Malin och mig att dra igång vår tredje utbildningsgrupp i MHFA. 
• Den 12 oktober var det dags för fjärde upplagan av cykelloppet Century CX. I år var det 85 cyklister anmälda och Pher och jag fixade mat och dryck till samtliga hemma i vår trädgård. Väldigt kul med så många deltagare och det blev fullt ös i någon timma innan alla dragit vidare igen. 
• Ytterligare en Guldsponsor hade vi till konserten och det var Ålems Sparbank. Så i slutet av oktober var det dags för deras anställda att få Våga fråga utbildning. 
• Under hösten 2019 har vår SPES-grupp (Suicideprevention och efterlevande stöd) i Kalmar legat nere för fysiska möten. Vi har kontaktuppgifter på hemsidan och möter gärna dem som vill och behöver när det passar. I oktober träffade jag en kvinna som mist sin make i självmord. 

Ullakarin Nyberg, en av föreläsarna i Norrköping.
Century CX
November:
• Den 6/11 var Pher och jag på välgörenhetskonsert för Suicide Zero i Kalmarsalen och sålde armband i foajén. En mycket fin konsert anordnad av Therese Wahlgren Sundén. Massor av fin sång av körer och solister. En av låtarna som Therese Ström framförde fick mig i tårar. 
• Jag har i många år funderat på att öppna upp för julfirande för ensamma på julafton. I år gjorde jag något mer än bara tänkte. I slutet av november startade jag upp arbetet med att ordna Jul i Mönsterås.
Konsert i Kalmarsalen.

December: 
December månad har varit fullt ös.
• Ia Sellerberg på Baromtern intervjuade mig och gjorde en bra artikel i Bonus om Jul i Mönsterås. 
• I början av december var Pher, Nathalie, Thomas och jag tillsammans med 58 tusen andra på Friends Arena för Avicii konsert. Det var riktigt mäktigt och flera gånger under kvällen kom tårarna, speciellt när Tims pappa Cleas talade om saknaden efter sin son. 
• Inför Lucia bakade vi lussekatter och byggde pepparkakshus med elever från årskurs 4 till 9 i Krungårdsskolan matsal. Eventet ingick i projektet Vit Jul som IOGT-NTO står bakom. Allt för att skapa jultraditioner utan alkohol för barn. 
• Inför Suicide Zeros julkampanj blev jag intervjuad av Olle Tyrbo på P4 Kalmar. Han kom hem till mig i Timmernabben för några minuter i direktsändning. Alltid lika nervöst och hemskt att höra sin egen röst i radion. 
• Jag blev i december kontaktad av två studenter, Olivia Symoens och Anton Lindskog, som går journalistik och mediaproduktion på Linne universitet i Kalmar. De ville göra en filmad intervju om Jul i Mönsterås med mig som ett skolarbete. 
• Den 21 december stod jag och Nathalie på ICA Supermarket i Mönsterås med Suicide Zeros julkampanj och då hörde SVT av sig för att komma och göra ett reportage. Olof Petersson kom från Växjö för att filma och intervjua för Smålands Nytt. 
• På julafton hade vi så slutligen Jul i Mönsterås. Vi var ett tjugotal som firade julaftonseftermiddag tillsammans med julmat, gröt, frågesport och tomte. En riktigt trevlig eftermiddag fick vi tillsammans. 
Rotary Mönsterås, Vit Jul, Suicide Zero, Coop i Mönsterås och Blomstermåla, ICA supermarket i Mönsterås, vänner och familj gjorde detta möjligt. Stort Tack till er alla. 
Avicii konsert i Friends Arena
Jul i Mönsterås.
Jag har under året varit med i några undersökningar utifrån anhörigperspektivet efter suicide. 
Jag har även skrivit en text ur anhörigperspektivet som publicerats i regeringens betänkande SOU 2019:32.
Jag har skrivit och fått en debattartikel publicerad i Metro angående att vi i Sverige har en tonåring i veckan som tar sitt liv. 

Ja mitt dygn består som alla andras av 24 timmar. Ibland skulle jag behöva fler timmar än så. Jag ska förutom allt arbete jag lägger ner som volontär på det här även sköta ett heltidsjobb och träning. Jag ska också försöka vara en så bra fru, mamma, mormor, dotter, syster, chef, kollega och vän som det bara går. Jag lyckas inte alltid men jag gör mitt bästa. Jag lever dessutom med den eviga saknaden efter en förlorad son, och det tär väldigt mycket ska ni veta. 

Nu önskar jag alla mina följare ett riktigt Gott Nytt 2020. 

Vi måste bli fler som gör mer för ett samhälle utan självmord.
Stor kram från mig/Maria

Jag har nedan länkat till några av alla de artiklar som skrivits under året.
Klicka på den blå texten så kommer ni till artiklarna.

Maria kan bli året insamlare av Frii.

Suicide Zero sprider kunskap på Kalmar Stadsfest.

Janice och Suicide Zero kommer till Kalmar Stadsfest.

P4 från Kalmars Stadsfest

Våga Fråga i Barometern Bonus

Century CX

Stödgalan 10 Moore Days

Jul i Mönsterås från Barometern.

P4 Kalmar om Suicide Zeros julkampanj.

SVT om Suicide Zeros julkampanj

Filmad intervju med studenter

Julbak med elever för Vit Jul.

söndag 6 oktober 2019

6 år har passerat


Söndagen den 6 oktober 2013 blev den sista dagen i Fredriks liv. Klockan 18:50 blev det tyst, då uppstod kaoset. Harrys första vecka i livet blev Fredriks sista vecka i livet. 

Vi lyssnade idag på P3 dokumentären om bussolyckan med alla svenska skolbarn i Norge 1988. I programmet intervjuas en mamma som förlorade både sin son och sin man i den hemska olyckan. Hon säger i intervjun något som fastnar hos mig. Det är drygt 30 år sedan olyckan skedde men ändå säger hon; - Sorgen finns alltid, sorgen och saknaden kommer alltid att finnas. Det finns en del som tycker att vi pratar inte om ”det” för hon blir så ledsen då, men jag har ju förlorat mitt barn. Jag har förlorat barnet och ska jag sen inte få prata om honom då har jag ju förlorat honom på två sätt. Precis som att, vi pratar inte om honom för då finns han inte. Mamman fortsätter -Men man ska prata om det, det är jätte viktigt att få prata om det. 

Knappt två månader efter Fredriks död fick jag frågan om jag hade börjat träna igen? Jag svarade lite dröjande, nja... ? varpå personen säger, -ja för nu är det väl dags att du börjar fokusera på något annat! Jag minns att jag tänkte, vilken jävla idiot, jag har förlorat mitt barn och du tycker jag ska fokusera på något annat?

Det kändes som om jag hade blivit placerad under en glaskupa där jag satt och betraktade livet som pågick utanför medan mitt eget liv liksom var satt på paus. De förbannade orden om och varför gick hela tiden på repeat i mitt huvud. Skulden var enorm. Och så är det någon som tycker att jag ska fokusera annat! 
Det förbannade orden har tystnat nu, jag vet att jag gjorde allt jag kunde för min son utifrån den kunskap jag då hade. Idag skulle jag agerat helt annorlunda. 
Fredrik befann sig i en djup depression och självmord är den yttersta konsekvensen av den sjukdomen. Därför är kunskap om depression och självmordstankar det bästa vi kan rusta oss med i det suicidpreventiva arbetet. Vi måste prata om psykisk ohälsa och vi måste bli bättre på att prata om självmord. 
År 2018 dog 1574 i självmord. Det är helt för jävligt. 1574 är inte bara en siffra i statistiken. Det är människor. Vi måste tänka på att bakom varje siffra finns det en person. Någon som lämnar föräldrar, syskon, barn, vänner och kollegor i en känsla av total övergivenhet. 


Fredrik, jag älskar dig ❤️
Jag kommer aldrig att tystna. 

Fredriks officiella dödsdag är den 7 oktober då han hittades. 

Klicka på länkarna nedan om du vill läsa om depressions tecken eller lyssna på P3 dokumentären om bussolyckan i Norge.

Depression tecken

Dokumentären om bussolyckan

torsdag 20 juni 2019

Midsommar

Jag sätter mig i skuggan på verandan med en kopp kaffe och plötsligt känner jag hur en stor sorg fyller mig. Jag känner tåren tränga fram i ögat och jag blir helt överrumplad av min reaktion. 

Sill, nypotatis, grädde och jordgubbar är inhandlat, blommorna plockade jag igår, köttbullesmeten väntar i köket och nu skulle jag bara ta en kopp kaffe innan rullandet ska börja. Men plötsligt vill jag bara gråta. Något jag inte gjort på väldigt väldigt länge, så länge sen att jag nästan trodde tårarna tagit slut? 

Sommar, sol, midsommar, värme och ledigt. Det är din tid nu Fredrik. Det är den tid på året som du gillade allra bäst. Att grilla, dricka öl, härja med din mamma och tävla om vem som blev brunast. 

Jag går sakta upp på ditt rum och kikar in i din garderob. Några få plagg hänger kvar. En liten påse ligger kvar som jag öppnar. Det är presenter i den som jag gav dig din sista dag i ditt liv. De är oanvända, du hann aldrig nyttja dem. 



Fan Fredrik, det är din tid nu, varför är du inte här då?


lördag 30 mars 2019

Att man ska vara död så in i helvete länge.



Idag har Fredrik varit död i tvåtusen dagar. Tvåtusen. Det är verkligen skrämmande.

Det finns ingen tröst, det finns inga ord, det finns heller inget annat som kan lätta på sorgen och saknaden som jag bär på. Visst har sorgens storm stillnat men saknadens vågor de slår för evigt. De kan aldrig bli stilla.
Jag har kommit till insikt med att det bara finns ett sätt för mig att överleva. Acceptans. Att acceptera det jag inte kan förändra. Att acceptera och låta saknaden och sorgen få ta den plats som den kräver i mitt liv. Acceptera att sorgen och saknaden är och förblir en del av min vardag.

Idag kan jag le. Jag kan faktiskt le på riktigt och även känna glädje. Jag kan till och med skratta högt, fult och hjärtligt utan att få dåligt samvete.
Jag lyssnade häromdagen på P4 Extra när Sven Wollter gästade Titti Schultz.Jag tycker väldigt mycket om Sven och jag tycker att han säger många bra saker som vi var och en borde reflektera över och fundera lite extra på ibland. I just det här programmet talade Sven bland annat om sorg. Om sin egen sorg efter dottern Ylva som dog 1992 endast 30 år och sin hustru Viveka som gick bort i cancer 2001.
Sven berättade att han har inrett 2 av rummen i sitt hjärta till Ylva och Viveka, ett rum till dem var. Han sa – det går inte en enda dag utan att jag på något sätt snuddar vid dessa rum.


Precis så är det även för mig. Inte en enda dag av alla dessa tvåtusen dagar som passerat sedan Fredrik hittades död, har jag inte tänkt på honom.
För precis som Sven så har även jag ett rum i mitt hjärta som är inrett till Fredrik och som jag tittar in i precis varenda dag.
Men idag får de lyckliga minnena ta mer plats än de sorgsna.



Jag får i det här livet aldrig mer träffa Fredrik men han finns ändå med oss därför att vi lever. Hans minne lever vidare genom mig, genom hans syster, genom hans vänner och genom alla andra som kände och minns honom.

Men varför ska man vara död så in i helvete länge?



Lyssna på Sven Wollter i P4 Extra







söndag 10 mars 2019

Utmattningsdepression

I februari 2007 drabbades jag av utmattningsdepression. 
När jag ser tillbaka på det idag så vet jag att det var väldigt många saker som lades till varandra och som till sist orsakade min utmattningsdepression. Egentligen kunde jag under en ganska lång tid läsa flera av signalerna som kroppen sände till mig men som jag helt enkelt valde att inte lyssna på. ”Det där drabbar inte mig”. 2007 var det fortfarande vanligt att kalla utmattning för  ”att gå i väggen” och det skulle minsann inte jag göra. Jag minns att jag satt på föreläsning om stress och checkade av det ena symtomet efter den andra men ändå tänkte, nej, det drabbar inte mig. Jag kraschade till slut en dag när jag var på jobbet. Kroppen checkade fullständigt ut och när jag stängt dörren till mitt kontor sjönk jag ner med huvudet mot skrivbordet, det svartnade för ögonen, blixtrarna for genom hjärnan och det skar som knivar i huvudet. Då kunde jag inte förstå hur jag skulle kunna ta mig därifrån och hem? 

Jag befann mig i ett nattsvart mörker.

Jag var totalt slut. Jag hade kört mig själv rakt in i väggen, rakt in i en stor jävla betongvägg. 

Vägen tillbaka var otroligt lång men jag hade förmånen att träffa en läkare på vårdcentralen som hade väldigt stor kunskap men också stor förståelse för det som drabbat mig. Han klargjorde ganska omgående att jag fått en utmattningsdepression. Han berättade ingående hur det fungerar. Han kunde också på ett bra sätt förklara för mig om och varför jag hamnat där jag nu var. Han planerade för hur vi på bästa sätt skulle ta oss framåt. -Det kommer gå sakta, sa han, men det kommer ändå gå framåt. 
Jag är så tacksam för att just han fanns där när jag behövde det som bäst, för utan honom vet i tusan hur det hade gått? 
Jag hade även turen att få en handläggare på Försäkringskassan som visste vad utmattningsdepression handlade om och vi gjorde tillsammans upp en riktigt bra rehabiliteringsplan. Utan press. 
En bra psykolog och en bra arbetsgivare hade jag också så förutsättningarna för att komma ut på andra sidan väggen fanns. 

I april 2008 började jag arbetspröva på 25%, det gick bra och i augusti samma år var jag tillbaka på heltid. 

Något gott av det som hände är att jag lärt mig hur viktigt det är att kunna säga nej, att lyssna på mig själv och att begränsa sig. Just att begränsa mig är något jag ständigt måste jobba på och påminna mig om eftersom jag har förmågan att köra fullt ös ända in i kaklet. 

Artikeln som jag länkar till här nedan beskriver verkligen 
förloppet på ett mycket bra sätt. Jag personligen tror inte att man bränner ut sig enbart genom arbetet. Det är mycket mer komplext än så. Om allt annat funkar runt omkring oss så tror jag man kan arbeta hur mycket som helst. Men hur ofta fungerar allt runt omkring oss till 100%? Aldrig skulle jag våga påstå, det är väl bara på sociala media och i instagramvärlden i så fall?

https://www.facebook.com/117810938253214/posts/2415334588500826?sfns=mo

Artikeln del 1


Artikeln del 2




söndag 30 december 2018

Mitt 2018

För att kunna sammanfatta det gångna året om vad jag gjort inom det suicidpreventiva arbetet var jag tvungen att ta fram almanackan. Precis som förra året tänkte jag först att i år är det nog inte så mycket? men när jag väl började bläddra i almanackan insåg jag att det faktiskt är en hel del även 2018.

Med start i januari och sedan löpande under året har Malin Rydhage och jag kört tre utbildningsomgångar i MHFA, samt att vi ett par gånger träffat länets alla MHFA instruktörer för att utbyta erfarenheter.

Tillsammans med Katarina Bjerkland har jag haft SPES samtalsträffar för efterlevande med träff i Sensus lokaler i Kalmar en gång i månaden.

Jag har själv vid flera tillfällen i år utbildat och fortbildat mig för kommunens POSOM grupp (”Psykiskt och socialt omhändertagande vid stora olyckor och katastrofer”) Vi har under året gått ihop med Högsby kommuns posomgrupp så vi nu kan ta hjälp av varandra om det behövs. 

Under första halvan av året avslutade vi arbetet med ”Blåljusgruppen” som Landstinget drivit och som jag skrivit om i tidigare blogginlägg. 
Jag var i början av året inbjuden till Landstingets andra arbetsgrupp för Suicideprevention för att tala ur anhörigperspektivet inför läkare, sköterskor och annan personal inom landstinget. 

I februari antog KSAU i Mönsterås kommun mitt medborgarförslag om en kommunal suicidpreventiv handlingsplan som jag lämnade in i slutet av 2017. Under sommaren påbörjade vi arbetet med handlingsplanen i en arbetsgrupp bestående av b.la folkhälsosamordnaren, jag själv och personer från socialförvaltningen.

I mars träffade jag Ludmilla Rosengren som startade Suicide Zero 2013. Vi käkade lunch tillsammans och jag bestämde mig då för att skriva ner min historia för Ludmillas podcast, Fjärilarnas podcast. Ludmilla läser min historia i avsnitt 15.

I april var det full fart. Malin och jag gjorde tillsammans en föreläsning om depression på biblioteket i Högsby.
Jag var också på Vimmerby folkhögskola och föreläste på deras personalkonferens om depression och min historia om Fredrik. 
Jag startade en Facebook insamling till förmån för Suicide Zeros 5 års-jubiléet och fick in en hel del pengar. 
Jag var i Stockholm på Suicide Zeros årsmöte och hälsade även på uppe på SZ nya kontor. Alltid kul att träffa alla på riktigt.

I maj blev jag intervjuad av Lina Watanen på Kalmar Läns Tidning. Det blev en stor artikel på nästan 5 sidor. 

I juni startade vi arbetet med den Suicidpreventiva dagen. Tanken var att göra dagen till ett större evenemang tillsammans med idrotten, föreningar och Folkets hus. Vi sökte evenemangsbidrag hos kommunen och tog kontakt med så många föreningar vi bara kunde.

I juli påbörjade vi så arbetet med kommunala handlingsplan för suicidprevention.

I augusti var jag, Pher Tomasson och generalsekreterare för SZ Alfred Skogberg på Karlskrona Skärgårdsfest. Under 2 dagar fanns vi på plats för att samtala och svara på frågor, sälja armband och för att samla in pengar till den stora Aviici insamlingen. Alfred var flera gånger med på scen och gjorde intervjuer för radio och tidningar. Hela insamlingen gav nästan 75 000 kr som nu ska gå tillbaka till Blekinge i form av utbildning och föreläsning. 
Jag och folkhälsosamordnare Ambjörn Thunberg träffade i augusti KD politiker för att berätta om vad som görs i Mönsterås kommun för den psykiska hälsan.

I september, suicidpreventiva dagen. Den 10 september var jag med i Kalmar. En fin och stämningsfull kväll med föreläsning på Kalmar teater och ljuständning på Larmtorget.
Den 16 september uppmärksammade vi dagen igen men denna gången i Blomstermåla. Även här med föreläsning och ljuständning. Se tidigare blogginlägg. 

I oktober var det dags igen för cykelloppet Century CX. Nu för tredje året tillsammans med Ålems Cykelklubb och Mönsterås kommun. I år med betydligt fler cyklister än tidigare år och med vädergudarna helt på vår sida. Ca 15 000 kr inbringade loppet till SZ. 

I november träffade jag och Cecilia Gamme från Landstinget representanter från Destination Kalmar. När vi var i Karlskrona tändes en idé hos mig om att vi måste kunna göra något liknande som de hade med Aviici insamlingen även under Kalmar Stadsfest. När vi kom hem från Karlskrona tog jag kontakt med Destination Kalmar och de klickade på idén. I februari ska vi träffa dem igen och se om vi kan få till något bra samarbete?
Jag blev även nominerad till årets volontär. Det var Suicide Zeros volontärsamordnare Gunilla Strejffert-Lundberg som nominerat mig men tyvärr kom jag inte vidare.
I december pärlade jag 100 armband som jag sedan prydde en julgran med på jobbet. Alla som arbetar i kommunhuset fick lov att hämta sig ett armband i granen. En kul grej som jag tänkte skulle passa bra i jultid.

När sedan Suicide Zero släppte sim kampanj ”Årets julklapp är gratis” passade det ännu bättre. Att ge någon av sin tid och medmänsklighet är gratis. Nathalie Pedersen och jag stod på Ica Algots Supermarket lördagen innan jul och delade ut 200 gratis paket med uppmaningen om att ta hand om varandra. En väldigt kul grej och många blev glada och tacksamma även för ett tomt paket. (Fast vi hade lagt i en dumlekola i alla paket) 
Jag nominerade även i år en organisation i Ålems Sparbanks adventstävling. Jag nominerade IOGT;s Vit Jul och de vann. Vit Jul fick ta emot 2500 kr till sitt arbete att ge barn roliga och nyktra minnen från julen. 

Jag fick i december frågan från Caroline Meyer Lagersparre på SZ om jag ville skriva en krönika på MIND forum, vilket jag ville och gjorde. Det finns förutom arbetet med Suicidprevention ytterligare något som står mig varmt om hjärtat, det är barns rätt att få växa upp i en trygg familj, utan missbruk. 

Längst ner på sidan har jag samlat några länkar av det som skrivits om mig under året. Du hittar även länken till Fjärilarnas podcast och till krönikan på MIND Forum.
Phers jobbarkompisar brukar lite skämtsamt säga till honom - det är din fru och kommunalrådet som är med i tidningen 🤣 Haha, det är nästan så jag är beredd att hålla med dem.
Ja, det blev en del även under 2018. Sen har jag ju ett heltidsjobb, en familj, ett hem och en del andra saker att hinna med och sköta om, så det där med att vila och ta sovmorgon, ja det är inte riktigt min grej.

Nu avslutar vi snart 2018 och ser fram mot ett bra 2019.
På Nyårsafton skjuter Barometern och Oskarshamns Tidningen sitt stora fyrverkeri för sista gången så då tror jag att Fredrik sitter där på första parkett ibland molnen, dinglar med benen, dricker en Åbro Lejon, kollar runt på alla sprakande fyrverkerier och håller ett vakande öga på oss? 

Gott Nytt 2019 önskar jag er alla / Maria



Medborgarförslaget

Fjärilarnas podcast avsnitt 15

Insamlingen

Insamlingen Vimmerby Tidning

Kalmar Läns Tidning

KD politiker

Karlskrona Skärgårdsfest

10 september Kalmar

Inför Suicidepreventiva dagen Blomstermåla

Suicidepreventiva dagen Blomstermåla

Century CX

Nomineringen till Årets volontär

Årets julklapp är gratis

Min krönika på MINND Forum