Fredrik

Fredrik

fredag 29 december 2017

Mitt 2017

När jag började funderade på vad som hänt runt omkring mig i det suicidpreventiva arbetet under året tänkte jag först att det inte varit så mycket, men när jag väl började skriva ner vad som hänt så insåg jag att det ändå var en hel del.



Vi (Malin och jag) startade upp året med att färdigställa en utbildningsomgång i MHFA för elevhälsan i Mönsterås, så nu har alla skolsköteskor och skolkuratorer i kommunen gått MHFA för ungdomar.

Mönsterås folkhälsoråd tog i början av året fram en broschyr för MHFA som vi kunnat sprida till alla förvaltningar för att få ut information om att man som kommunanställd har tillgång till utbildningen Första hjälpen till psykisk hälsa.

I början av april var jag med på en träff via Anhörigstödet i Mönsterås och berättade min historia om Fredrik. Det var inte någon stor grupp jag pratade inför men varje gång jag sätter ord på min berättelse startar en bearbetningsprocess igång i mitt inre.

I slutet av april tog jag flyget till Stockholm för att utbilda mig till instruktör i Suicide Zeros nya utbildningssatsning Våga Fråga.

På kvällen efter utbildningen var det årsstämma för Suicide Zero och då presenterades 

Magnus Skogsberg Tear (från ICA reklamen) som ny ambassadör.
Det är verkligen roligt att få träffa styrelsen, andra volontärer och ambassadörer i SZ. 

Jag känner en fin gemenskap med dem.
Årsstämman 2017

I maj var det en artikelserie om självmord i Oskarshamns Nyheterna och jag blev då intervjuad av Peter Rosén till den tredje delen av serien. Han var hos mig en fredagseftermiddag när träden på Sjögatan blommade som vackrast och vi hade ett långt och bra samtal.

I slutet av maj var jag tillsammans med Alfred Skogberg inbjuden till Oslo för att föreläsa inför Krisgruppen på PEAB. Alfred började och den första timmen pratade han fakta, myter, varningstecken och om hur vi bör agera när någon vi möter hamnar i en situation som förändrar livet. Därefter var det min tur att tala om hur man bör bemöta anhöriga till någon som tagit sitt liv. Vi hade lagt upp den delen som en intervju där Alfred ställde frågor till mig. Det är ett bra upplägg för om jag kommer av mig så kommer jag snabbt tillbaka på rätt spår tack vare Alfreds frågor.
Vi fick väldigt fin feedback på detta senare och det kändes mycket bra.

Mitt i sommaren cyklade jag en liten bit tillsammans med Monika och Kicki. På endast 10 dagar genomförde de en cykling genom hela Sverige från norr till söder på 220mil för att uppmärksamma psykisk ohälsa och för att samla in pengar till Suicide Zero. Med på resan fanns även Kickis man Frank som servade dem med mat, fika, rena kläder och annat som behövdes längs den långa färden. Kicki och Franks son Mikael tog 2013 sitt liv så resan genomfördes till minnet av honom.
Jag cyklade med tjejerna från Ödeshög till Jönköping, och i Gränna gjorde vi ett litet stopp hos räddningstjänsten där vi delade ut armband och broschyrer om Suicide Zero till dem. Hela resan uppmärksammades av både tv och press runt om i Sverige.


Vad är det mer som hänt? Ett samarbete har inletts 
med Linus på ”Karamellan” i Timmernabben. Råsnäs Konfektyrer tillverkar en grönvit polkagris med äpplesmak till förmån för SZ, 10 kr per såld strut går oavkortat till arbetet att förhindra självmord. 

Jag var tillsammans med hela familjen i Alingsås och sprang ett välgörenhetslopp till minnet av Karin Boye den2 september. Loppet arrangerades av Håkan Wester som är volontär i SZ och på plats fanns även Mattias Sunneborn som är vår ambassadör. Mattias stod för uppvärmning och pepp.
Det var ett jättetrevligt lopp som jag hoppas blir återkommande.

Karin Boyes Minneslopp

WHO:s Suicidepreventiva dag (10/9) uppmärksammades för fjärde året i Mönsterås kyrka och Kyrkpark. Vi tände den här gången något färre ljus än tidigare år men 1478 ljus brann till slut i parken, ett för varje självmord som skett i Sverige 2016. Det blåste rejält på kyrkbacken så vi hade ett elände att få ljusen att hålla sig brinnande så det slutade med att vi formaterade ljusen till siffran 1478 istället för då skyddade de varandra mot blåsten bättre.

Jag var i samma vecka som den 10 september infaller inbjuden till Fritidsgården i Smedby för att pärla armband med ungdomarna. Det är verklige roligt att få vara med ute och träffa ungdomarna. Kalmar kommuns fritidsgårdar hade just denna veckan psykisk hälsa som tema och startade upp arbetet med en ljuständning i Slottsparken.


I oktober arrangerade Ålems CK, Cykelcafé Le Mond och Mönsterås kommun cykelloppet Century CX för andra året. Det är ett cykellopp som går på grusvägar 160 km i Mönsterås kommun. Min man Pher och jag var med som volontärer för Suicide Zero och ordnade med mat och dryck till alla cyklister halvvägs in i loppet. 41 cyklister deltog och alla skänkte 1 kr per cyklad km till Suicide Zero, alla deltagare fick också varsitt armband som jag pärlat.

Jag var på höstkanten inbjuden till Folkhögskolan i Oskarshamn för att föreläsa om psykisk ohälsa. Det var en öppen föreläsning och jag gissar att det var ett 60 tal personer på plats.

Under året har jag ingått i en arbetsgrupp som initierats av Landstinget som kallas Blåljusgruppen. I gruppen ingår personer från b.la polis, ambulans, räddningstjänst, landstinget (psykiatrin, akuten m.fl.) Trafikverket, Banverket och så jag ur anhörigperspektivet. En väldigt bra grupp som arbetat med att få fram tydliga rutiner i vad som ska ske i det akuta läget vid suicidlarm.
Parallellt med detta arbetar en annan grupp inom Landstinget (där personer ifrån hela vårdkedjan finns representerade) med andra rutiner just vid suicidrisk och misstanke om suicid. Om alla dessa goda idéer blir verklighet kommer vi en bra bit på väg med minskat 
antal fullbordade självmord i länet.

Vi har under året haft SPES anhörigträffar en gång i månaden i Sensus lokaler i centrala Kalmar. Det är ett varierande antal personer som kommer, men det är bra att vi finns.
Katarina och jag har även träffat präst och diakon ifrån Svenska kyrkan på sjukhuset. Vi var där som SPES representanter för att tala om behovet av anhörigstöd. Detta resulterade i att Sjukhuskyrkan i Kalmar nu i januari påbörjar en sorgegrupp för anhöriga med ett antal träffar under våren vilket känns väldigt bra.

I november gjorde Alfred och jag ytterligare en föreläsning tillsammans men den här gången i Skövde. Vi var inbjudna av Socialförvaltningen i Skövde och det var ett hundratal personer på plats. Vi körde samma upplägg som i Oslo och även denna gång fick vi fina recensioner.

Den 7 december var det en stor Suicidkonferens i Oskarshamn. Flera hundra fanns på plats och många höll föredrag om vad som pågår och om hur man arbetar i det suicidpreventiva arbetet, framförallt i länet men även ute i landet.

Ytterligare en föreläsning hann jag med för eleverna på vårdprogrammet på Komvux i Mönsterås innan året var slut.
Som slutkläm måste jag också berätta att båda lokaltidningarna, Barometern och Oskarhamns Tidningen, valde att skänka pengar till Suicide Zero istället för att skicka julkort. Jag blev verkligen superglad när Elis ringde mig ifrån Barometern och berättade det. Pengarna ska öronmärkas för Kalmar län så inför nästa år finns det en liten budget för arbetet just här.



Jag hade även i år en julinsamling till Suicide Zero och med hjälp av två lotterier, armbandsförsäljning, donationer från vänner och bekanta samt en donation från Fritidsgårdarna i Kalmar som tack för att jag var där, så lyckades jag på julafton sätta in 11 900 kr till Suicde Zero. Ett stort och innerligt tack till alla som gjorde det möjligt.

Jo, en grej till som jag hann med precis innan julledigheten, jag lämnade in ett medborgarförslag till Mönsterås kommun om att vi måste få till en handlingsplan i kommunen om hur vi ska arbeta för att förebygga självmord.

Ingen förälder, sambo, maka, make, son, dotter, nära anhörig, vän eller kollega ska behöva få beskedet om att någon inte längre orkade leva. Då stannar livet.

Vi har alla ett gemensamt ansvar att se våra medmänniskor, vi kan inte vara så stressade och självupptagna att vi inte på djupet kan fråga hur någon mår och har det.
Ta hand om er och varandra och så önskar jag er Alla

Ett Gott Nytt 2018 / Maria



tisdag 24 oktober 2017

Suicide Prevention Day 2017


Jag avslutade mitt blogginlägg om Suicide preventionsdagen från 2016 med att önska att vi inte skulle behöva tända lika många ljus det här året som vi gjorde då, och tänk, det behövde vi faktiskt inte. En liten sänkning med 76 ljus blev det men vad det beror på är väldigt svårt att sia om än. Jag önskar att det beror på allt arbete som väldigt många lägger ner på det självmordsförebyggande arbetet och för att ämnet psykisk ohälsa och självmord nu lyfts på ett helt annat sätt än tidigare? Men det är som sagt lite för tidigt att veta än. 





I början av året var jag ganska kluven till om jag skulle ordna en ljuständning det här året eller inte. Det tar mycket kraft och energi, speciellt de sista veckorna innan den 10 september som är mycket intensiva, men jag när en solig dag i våras mötte vår kyrkoherde Alf på Köpingen och han glatt utbrast, - vi kör väl igen i september? Ja, då var det avgjort. Men det tar av min kraft. Suicide preventions dagen blir liksom en start på den hemska tid vi nu går till mötes med Fredriks sista månad i livet och allt som skedde då. 



Suicide Prevention Day 2017 är nu i alla fall över. Vi tände 1478 ljus för de 1478 personer som avslutade sina liv 2016. Vi fick återigen en solig och fin dag i kyrkparken men precis som förra året var det väldigt blåsigt. Vi tände, tände och tände och sekunderna efter blåstes ljusen ut. Det kändes nästan tröstlöst. Till sist gjorde vi siffran 1478 av ljusen för då skyddade de varandra på ett annat sätt. 



Alf talade i kyrkan om gemenskapen mellan människor och fick ihop sin text  väldigt bra med årets tema som löd, "Take a minute, change a life". Kantorn spelade och sjöng och så spelades två låtar som jag valt i högtalarna. I år var det Sonja Aldén med "I din himmel" och Donna Taggart med "Jealous of the Angels". 



Jag höll även i år ett litet tal på kyrktrappan efter stunden i kyrkan där jag på årets tema - att ta en minut kan förändra ett liv, vill uppmana alla att se sina medmänniskor och inte vara så rädda för att fråga hur någon verkligen mår.  Att bara finnas där, kanske med ett vänligt ord, med en kram eller med ett lyssnande öra på ett icke-dömande sätt, det kan göra hela skillnaden, skillnaden mellan liv och död. 



Nytt för året var att vi ordnat ett lotteri till förmån för Suicide Zero. Det var flera av köpingens näringsidkare och köpmän som skänkt presentkort och priser så vinstlistan var riktigt fin. 





Jag måste även passa på att berätta att Råsnäs Konfektyrer som vi i Timmernabben kallar "Karamellan" har börjat sälja en grön-vit karamell med äpplesmak till förmån för Suicide Zero. 200 gram goda karameller i en strut för 25 kr där 10 kr av priset går till Suicide Zero. Det är verkligen toppen. Ni som bor en bit ifrån Timmernabben kan köpa dessa på Råsnäs Konfektyrers hemsida, klicka på länken nedan så kommer du dit.



Jag avslutar med några stora riktade TACK till alla er som på olika sätt hjälpt till att göra Suicide Prevention Day i Mönsterås 2017 möjlig;

Min familj - ni är bäst
Ditte, Pita, Malin, Lina, Lukas, Malin, Frank, Kicki, Ann-Marie, Anna och Matilda med kompis som hjälpte oss att placera ut och tända ljusen och till Eva som också fixade med lotteriförsäljningen  - tusen tack
Pia Stenbock - för fina bilder 
Maria Persson Coop Berga - inköp av alla ljus
Knut och Ylva Hävemark - för fin annons i Kommunkollen 
Åsa B och Åsa C, Barometern - för fina artiklar
Mönsterås församling - Alf och Robert med personal  
Mönsterås kommun - Folkhälsorådet, för alla ljus

Stort Tack även för alla fina priser till lotteriet;
Gabriel Keramik, Råsnäs Konfektyrer, Nabbens Rökeri, Vattenpalatset, Glada Kocken, Nelsons Café, Lilla Bageriet, Mönsterås Biografen, Blomstermåla Bio, Blommor Bland Annat, Rör-Karlsson, Suicide Zero och Mönsterås kommun. 

Om det blir någon ljusmanifestation nästa år i Mönsterås hoppas jag innerligt att vi får tända ännu färre ljus då än i år.
Statistiken för Kalmar län såg inte särskilt ljus ut för 2016 då vi hade näst högst antal självmord i hela Sverige.

Att ta en minut kan förändra ett liv - glöm inte det
Maria