Fredrik

Fredrik

tisdag 7 oktober 2014

När det otänkbara händer

Ett år har idag passerat sedan vi fick det ofattbara beskedet att vårt älskade barn inte längre finns med oss. Det är helt ofattbart.


Så många gånger under året som jag tänkt, - snart kliver du in igenom dörren och säger att allt bara är en sjuk mardröm?
Så ofta som jag hört din bil med "dunka dunka" bas köra förbi ute på gatan?
Ibland när jag går i klädaffärer och ser något som skulle passa dig får jag tanken för ett ögonblick att jag ska köpa det till dig.

Jag har så svårt att acceptera att jag aldrig mer bara ska få krama om dig och säga att jag älskar dig.


Jag har sparat de två tröjorna som du hade på dig din sista dag i livet. De ligger i en hopknuten påse i din garderob för jag vill behålla din doft. Jag vet att de ligger där, det ger mig en viss trygghet liksom, men jag har under året som gått inte vågat öppna påsen eller ens närma mig påsen en enda liten gång, för jag är så rädd. Rädd för min reaktion, rädd för att doften ska försvinna, rädd för ... ja ... för allt. Tröjorna är som mitt sista halmstrå till dig, som måste behållas. De är min sista länk till dig.


När jag berättade det här för min psykolog senast jag var där tittade hon på mig och sa helt krasst, - släng dem... gör dig av med dem. Fredrik finns inte längre och du kan inte hålla honom kvar genom två tröjor, så det är bättre du rensar ut och slänger dem.

Precis det jag ville höra... jag vill ha min gamla psykolog tillbaka!
     
Texten nedan är från Mauro Scocco - När Det Otänkbara Händer
En väldigt fin text som gick rakt in i mig första gången jag hörde den.
Den sista versen hade jag velat ge och säga till dig min älskade underbara unge.

Jag älskar dig Fredrik ❤️


Bildspel till När det otänkbara händer. KLICKA HÄR


När det otänkbara händer

Som ingen människa kan förutse
När ödet ger dig en hand
du aldrig ville se
Kan någon se nån mening
i något av det som sker
Varför drabbades just du
Varför just här och nu

Du har en lång mörk väg framför dig

Som du aldrig tänkt att gå
Man får ta ett steg i sänder
Vad ska man annars göra
När det otänkbara händer

Inget hörs och inget syns

När en värld plötsligt bryts itu
Dagar kommer och dagar går här
Solen skiner som förut
Det är nåt vi gärna glömmer
Det här livets bräcklighet
Och för dom som lämnas kvar
Bara frågor inga svar

Du har en lång mörk väg,


Du kommer klara det här

Ge det den tid det tar
För varje vilsen människa
finns en väg tillbaks

Tillbaks,


Du har en lång mörk väg,


6 kommentarer:

  1. Behåll tröjorna för bövelen.

    SvaraRadera
  2. Ta fram tröjorna, krama dem, gråt i dem. Sy om dem till en kudde, eller något! På så vis kan du ha dem framme och Fredrik med dig hela tiden! <3 Bara ett förslag! Kram och styrka!!

    SvaraRadera
  3. Ja, det slänger jag aldrig ❤️
    Tack för ert stöd, det betyder mycket för mig 😪
    Kram / Maria

    SvaraRadera
  4. <3 Kram från Linda

    SvaraRadera
  5. Förresten, vad var det för så kallad psykolog? Han/hon har ingen aning. Jag har en hårslinga sparad o jag känner för den så som du känner inför dina sparade tröjor, jag vågar inte närma mig den men det känns ändå "tryggt" att ha den. Var sak har sin tid o om du någonsin skulle besluta dig för att göra dig av med dem så är det ett beslut som du själv ska ta, ingen annan! Hade det uttalandet kommit från någon annan så hade jag inte blivit förvånad, men från en så kallad psykolog... Sov han/hon på utbildningen? Det är ledsamt att du skulle få höra något sådant från en person som du öppnar upp dig för o litar på.. Ta hand om dig. Linda

    SvaraRadera