Fredrik

Fredrik

lördag 25 oktober 2014

"Bokslut" och drömmar

Jag skrev för ett tag sen att jag skulle ta tag i högen på mitt skrivbord för att kunna göra ett litet "bokslut" över de senaste året. Året som gått utan Fredrik.

Jag förstod att det skulle bli ett tufft jobb, det är ju just därför som det blivit liggande så länge som det har, och det blev det. Mycket tufft.
Men när jag väl bestämt mig för att nu ska det ske, då har jag förmågan att bara driva på för att verkligen genomföra det, för att nå mitt mål, och nu är jag alltså igenom högen.
Inte så konstigt att jag hamnade i min sorgsenhet förra fredagen.

*Jag har träffat en läkare som förklarat hela obduktionsrapporten för mig.
*Jag har gjort en ny intervju för vår lokaltidning. De ska ha en liten serie om ämnet självmord.
*Jag har varit hos polisen och sett alla de fotografier som är tagna ifrån olycksplatsen, (15 st.)
*Jag har träffat personen som hittade Fredrik och som larmade 112.
Och så har ju årsdagen passerat.

Mycket smärtsam information, mycket att ta in och sortera upp i hjärnans arkiv.
Många händelser som jag under tiden som det här har pågått inte satt ord på utan allt har bara virvlat runt i mitt inre på olika sätt fram och tillbaka.
Men när jag var hos psykologen förra veckan och berättade för henne och när jag några dagar senare även berättade för min pappa, så kom det till mig fast på ett annat sätt. Jag uttalade min information med egna ord och fick på så sätt höra det ifrån mig själv. Jag fick mina egna ord på mina upplevelser.

Natten efter drömde jag om Fredrik. Jag drömde om hur jag verkligen kämpade och kämpade för att nå fram till honom men jag lyckades ju så klart inte. Vad jag än hade för förslag och idéer till honom så sa han hela tiden,
- nej du behöver inte.......
Min egen mamma fanns också med i min dröm men bara i utkanten av den, som en betraktare.

2 nätter senare drömde jag om honom igen. Då satt vi högst upp i ett träd (säkert 100 m) och jag var fullkomligt livrädd för att vi skulle trilla ner och slå ihjäl oss. Jag skrek till Fredrik att hålla i sig stenhårt, själv höll jag krampaktigt i grenarna för att inte ramla ner och han sa bara helt coolt, - det är lugnt.

Jag tänkte att jag måste släppa en hand för att hålla fast honom, men det gick inte, jag vågade inte släppa taget......Pher, Nathalie och någon mer sprang nedanför på backen och skrek åt oss att hålla i hårt men Fredrik höll knappt.....jag hade panik och min tanke va hela tiden - jag måste rädda honom, jag måste släppa handen och ta tag i honom.....sen vaknade jag.

Man behöver ju inte vara drömtolkare för att förstå vad drömmarna betyder.
Att det är mina tankar om att jag inte kunde rädda och hålla kvar mitt barn i livet som visar sig som drömmar om nätterna. Det är väl all fakta som jag fått till mig som kör igång drömmandet.

Maria

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar