Fredrik

Fredrik

torsdag 5 februari 2015

Mamma

Idag är det 13 år sedan min mamma somnade in efter en lång tid av cancer.
#Fuck cancer. Denna hemska sjukdom. Hon kämpade länge och hon gjorde det tappert men cancern besegrade henne till slut trots operationer och flera omgångar med cellgift. Hon dog bara 64 år gammal.

Trots att det gått så lång tid som 13 år så saknar jag henne fortfarande väldigt mycket. Speciellt mycket har jag saknat henne det här senaste året, sen Fredrik dog. Jag hade verkligen behövt min mamma att få luta mig emot och att inte behöva förklara något för. Hon hade förstått ändå, utan ord, utan förklaringar så som bara mammor kan.
Jag önskar också att hon hade fått träffa lilla Harry. Nathalie och mamma hade en mycket fin relation och Nattan, ja, hon var allt mormors lilla gull.

Mamma & Fredrik vid jul och mamma & Nathalie i Stockholm på Kristina från Duvemåla.

Precis som min mamma hade förstått mig, hade jag förstått Fredrik om han bara hade öppnat sig lite lite och pyst ut av det som gjorde så ont i hans inre.
Han hade vid något tillfälle sagt till sin flickvän Annie att; - mamma är min bäste vän, henne kan jag prata med om allt. Men så var det uppenbarligen inte. Han kunde inte dela med sig av allt.

Nu ligger dom båda tillsammans på Skogskyrkogården.
Ibland känns livet inte rättvist ❤️

Maria


2 kommentarer:

  1. Hej! Vilka sanna ord du skriver. Det är precis som jag har känt sista året. Men vi lär oss att visa upp en "fin fasad" Kämpa på!!

    SvaraRadera
  2. Mycket fin , gripande och sann text . Jag saknar också min mamma som dog då min dotter mådde dåligt och var inlagd på Bup . Fast hon själv var så dålig bekymrade hon sig över sitt barnbarn och viskade " Det är synd om Anna ." Älskade mor och älskade barn , de ligger också under samma sten .

    SvaraRadera