Förra året, 2013 var Fredrik med oss nästan hela dagen för att heja fram sin morbror till mållinjen.
Jag var en av de 1100 deltagarna och wow, så himla roligt.
530 meter simning, 18 km cykel och slutligen 4,2 km löpning.
Sol, massor av folk och alla är så glada och peppande. Jag hörde mitt namn ropas från många olika håll och det är en riktigt häftig känsla. Det är så roligt, jag känner mig verkligen glad.
Inför tredje upplagan av Ironman tävlingen i Kalmar rustade vi i år upp ordentligt.
Vi hyrde husbil och parkerade oss centralt och bra vid Kalmar gästhamn.
Det var 2700 anmälda deltagare från 48 länder, 2086 kom till start och 2004 triatleter gick i mål.
De ska simma 3,8 km, cykla 18 mil och så avsluta det hela med att löpa ett maraton på 4,2 mil. Det är galet, det är riktigt galet men det är så otroligt häftigt. Man räknade med att ca 50 tusen åskådare skulle stå längs med banan men jag hörde igår att de gissade på att det kanske till och med var uppåt 70 tusen i år? Imponerande.
Helt vindstilla, klarblå himmel och solen på väg upp ur havet med Ölandsbron som siluett i bakgrunden, det är mycket vackert.
Trots den tidiga timmen är det redan massor av publik i alla åldrar och när Sveriges nationalsång ljuder ur högtalarna då får jag både ståpäls och tårar i ögonen.
Där går startskottet och tävlingen är igång.
Oj, oj oj vilken dag de har framför sig, men nu ska de äntligen försöka få sitt kvitto för allt slit de lagt ner. Ironman medaljen!
Kör hårt nu alla!
Min bror är inte med på tävlingen den här gången. Han har varit med i Kalmar både 2012 och 2013 men har för 2014 valt att göra Ironman i Frankfurt och i Florida i stället. Frankfurt genomfördes i juli och till Florida bär det av i november.
När de första atleterna började växla om från cykling till löpning, cyklade vi ut till Norrliden i Kalmar där vi sedan tillbringade hela eftermiddagen för att heja och klappa fram alla duktiga triatleter. Min bror och hans Ironman kompis hade fixat ett stort tält där vi grillade, spelade musik och bjöd på dusch till dom atleter som ville ha. En del rör inte en min när de springer förbi men många bjuder verkligen på sig. Det är kul.
En kvinna som skulle varit med och tävlat, Lena Karlson, avled väldigt tragiskt i juli i år då hon var ute på en träningsrunda med sin cykel och kolliderade med en hjullastare. Hennes namn fanns fortfarande med i startlistan och när jag såg en man springa med dubbla nummerlappar tänkte jag först - konstigt, varför har han två? Men när jag såg honom igen på andra varvet då såg jag att det var Lenas nummerlapp han sprang med. Hua...., då snöpte det ordentligt i min hals och tårarna kom.
Vi avslutade kvällen med Hero's Hour på Stortorget i Kalmar där alla atleterna till slut når the finish line. Vilket jubel och vilken känsla, det är nästan magiskt. Det måste kännas underbart att få passera över mållinjen som en Ironman/woman
En kille som passerade mållinjen togs emot av sin fästmö. Hon slängde sig om halsen på honom, kramade honom och grattade, då sköt han henne ifrån sig, tog han ett steg bakåt, la sig ner på knä, tog fram en ring och friade till henne ❤️
Precis innan klockan 23:00 då målet stängde kom de sista atleterna in över mållinjen.
Jag funderar på vem som egentligen gör den största prestationen ?
Är det vinnaren Horst Reichel med 8.13.01 eller är det den sista deltagaren Daniella Meitzner med 15.59.55?
Hon har ju ändå tragglat nästa dubbelt så lång tid som honom.
Ja, men oavsett vilken tid de har, i mina ögon är de alla hjältar.
Hela Ironman festen avslutades med ett hejdundrande fyrverkeri.
Vilken morgon, vilken dag och vilken kväll. Jag va helt slut, händerna va alldeles röda av allt klappande, halsen något hes och ryggen värkte lite efter att ha stått upp nästan hela dagen, ....
ja....det är faktiskt ganska jobbigt att va publik också!
SVT Smålandsnytt från Ironman Klicka HÄR
Ibland måste sorgen ta paus och min själ måste få påfyllning av ny och frisk energi och det har denna helgen verkligen gett mig 😊
Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar