Snart kan vi lägga ytterligare ett år på vår livslinje och vi är nu på väg in på det tredje året utan Fredrik. Det är verkligen konstigt hur fort tiden går. Jag undrar om det har med min stigande ålder att göra att det känns som om allt bara går snabbare och snabbare?
Ju äldre jag blir desto mer tänker jag på att livet är NU. Även under året 2015 har jag vid några tillfällen blivit brutalt påmind om hur skört livet är och hur snabbt det kan ta oväntade vändningar och då blir jag faktiskt lite rädd.
Inför 2015 bestämde jag mig för att göra något positivt varje dag som jag på kvällen vid sängdags skulle kunna tänka på och le åt. Jag lyckades nästan 365 gånger. Självklart missade jag nog att tänka på det varje kväll men jag har i alla fall gjort något positivt varje dag. Det gör nog de allra flesta egentligen utan att tänka på det, men ibland är det bra att fundera på och reflektera över vad vi gör och varför vi gör vissa saker.
 |
Vad 2016 har på sin agenda återstår att se, jag hoppas vi ska få ett bra år och att alla i min familj ska få vara friska och må bra.
Jag ska starta det nya året med att utbilda mig till instruktör i Första hjälpen för psykisk hälsa. Redan i januari ska jag under två veckor gå MHFA och det känns väldigt spännande.
I april ska jag åka till Stockholm för att delta på Suicide Zeros årsstämma.
Jag ser verkligen fram emot att få träffa hela styrelsen och förhoppningsvis många av volontärerna in real life och inte bara se dem som Facebook profiler.
Ni som följt med här på bloggen vet att jag i början av mitt bloggande gjorde en liknelse om att Fredrik hade flyttat upp en våning från mitt hjärta till min hjärna och att jag då inte kunde tänka på något annat än honom. Senare gjorde jag också en liknelse om att han satt på min axel som en hackspett och hela tiden knackade mig i pannbenet. Jag kan nu våga mig på att säga att han har flyttat tillbaka till mitt hjärta och att hackspetten på min axel nu har förvandlats till en liten kolibri som visserligen sitter kvar på min axel men nu lite mer lugnt och stilla. Den flaxar snabbt med sina små vingar varje dag men det känns nu mer som en smekning mot kinden.
Min lilla hummingbird ❤️
Jag vill önska alla ett Gott Nytt 2016.
Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar