Semester och helg i Göteborg

Sol, sommar, semester och en hel massa förväntningar. På sommaren ska allt hinnas med. Alla är så glada över sina semestrar och sina härliga ledigheter, Facebook fylls av inlägg som visar glada lyckliga människor på semester, som solar och badar, som äter god mat och dricker vin från alla möjliga delar av Sverige och världen.

Jag blir helt förvirrad, vart är min glädje? Varför känner jag inte någon riktig glädje längre? Jag har skrivit om det tidigare men det är verkligen så, allt känns så himla ytligt. Som.... - "jaha och ett ryck på axlarna", som om det kan kvitta.
Vi har också semester nu och jag vill precis som alla andra känna mig lycklig, rofylld och avslappnad.
Vår första semestervecka var vi i Turkiet, hela resan var bra, allt var bra, jag har inget att klaga på men hela tiden har jag en oro som mal i mig.
När jag är borta vill jag bara hem och när jag är hemma vill jag bara bort. Herre Gud, va är det för fel på mig?

Helg i Göteborg

Jag fick ett fint erbjudande så tidigt som i augusti 2013 från Booking.com om att redan då boka in
denna sommarens vistelse på Gothia Tower i Göteborg. Ja, varför inte tänkte jag eftersom erbjudandet var väldigt bra. Jag bokade upp 2 dubbelrum med baktanken att vi kunde ge Fredrik detta som födelsedagspresent eftersom han fyller år mitt i sommaren.
Nu blev det  ju inte Fredrik som följde med oss till Göteborg utan Nathalie, Thomas och lille Harry.

Vi fick en bra och trevlig helg trots att Göteborg visade upp sin mest grå, mulna och regniga himmel.
Allt det där som vi brukar göra i Göteborg hann vi med, som att gå på Liseberg, vandra runt i Saluhallen, shoppa i Nordstan och äta på på Avenyn. Vi promenerade i parker och vi besökte Göteborgs domkyrka.

Göteborgs domkyrka

Det finns ett lugn i kyrkor som jag tycker om och därför besöker vi ofta kyrkor när vi är i olika städer. När vi var i kyrkan tände vi ljus och placerade i ljusgloben och då sköljde plötsligt den stora vågen av sorg över mig igen. När jag såg Nathalie placera sitt ljus i en "sandlåda" och sen dra med sitt finger i sanden formen av ett hjärta runt ljuset, då brast det. Tårarna bara rann utför mina kinder och halsen brände som eld.

Fredrik, Fredrik, älskade barn, jag kan inte fatta att vi aldrig mer ska få träffa dig, aldrig mer få krama dig, se eller höra dig. Det är något jag fortfarande inte vill eller kan ta in. Det gör alldeles för ont.
Du finns fortfarande alltid med oss fast det nu är på helt fel sätt!

Jag älskar dig // mamma