Fredrik

Fredrik

måndag 3 februari 2014

Urnsättningen

Den 27 oktober hade vi minnessamling i Ålems församlingshem för alla Fredriks vänner och kompisar.
Vi tyckte det kändes bra att alla som ville och kunde komma skulle få möjligheten att samlas runt Fredriks minne tillsammans med oss.

Jag vet att det var flera som tyckte att vi skulle ha begravningen öppen för alla men i den sorg och chock som vi befann oss i då kändes det helt fel. 
Det sista avskedet ville vi ha för oss själva inom familjekretsen.
Kanske var det själviskt eftersom ni är många som också saknar och sörjer Fredrik, men i den stunden kändes det beslutet som det mest rätta.

Det var i alla fall väldigt många som kom till församlingshemmet. Jag kan nog uppskatta det till minst ett hundratal, och det kändes mycket bra för oss anhöriga, att ni ville komma och dela stunden med oss.

Eftersom Fredrik har bott både i Torsås och i Timmernabben/Ålem hade han ett väldigt stort kompisnät.

Trots det så var det nog inte särskilt många, om ens någon, som kunde ana att det fanns så dystra och svarta tankar kretsande i hans huvud?  

Han var ofta clownen som ville va med där fanns ös och där det hände saker.

Han hängde med på det mesta men han var nog inte särskilt djup eller förtrogen med någon egentligen? 

Jag vill i alla fall tacka alla er Goa ungdomar och vänner som kom till minnesstunden och till er som hört och fortfarande hör av sig till oss. Det känns bra när det kommer ett litet meddelande på fb eller ett sms.
Jag får en skön känsla när ni delar en bild eller något minne och kommenterar på Fredriks minnessida. Det känns också gott när vi kommer till graven och där finns ett nytt ljus från någon eller en liten blomma.

När Robin häromkvällen  lagt ut länken till den fina låt som han skrivit till Fredrik, grät jag i floder ❤
Tack Robin, den är underbar, den ligger i min spellista och jag lyssnar på den ofta, hoppas bara på att den ska hamna på Sportify.

Klicka på den blå texten nedan och lyssna på Robins låt.


Fredrik urnsattes hos sin mormor på Skogskyrkogården i Mönsterås till den första advent. Min mamma älskade första advent så det kändes som en fin helg att lämna honom hos henne på.


Urnsättningen var den absolut hemskaste upplevelse jag någonsin varit med om. 
Mycket, mycket värre än själva begravningen.
Allt blev plötsligt så definitivt.

Fredriks pappa bar honom från kapellet upp till gravplatsen.  En vit liten urna med resterna av det som fanns kvar av vårt älskade barn ........

Anders sänkte ner urnan  i jorden med hjälp av ett sidenband.


- Allt är så overkligt, sorgen är helt bedövande, det snurrar och jag minns knappt vad som händer.  Jag minns bara hålet i marken och den vita urnan. Jag är yr, vill kräkas, jag fryser så jag skakar och kylan skär in i märgen på mig. Jag vill skrika rakt ut.
Ska jag verkligen överleva detta?

                                   ------------------------------------------------

Vi har nu lämnat in gravstenen för gravering och den kommer nog att vara på plats fram på vårkanten. Graven ligger på en plats som heter Glänta UI, längst upp mot blåbärsriset. 
Fredriks mormor var en hejare på att plocka blåbär så när vi valde den platsen till henne 2002 tyckte vi att det var en väldigt passande plats. 
Nu har hon fått sällskap av sitt barnbarn och jag hoppas de tar väl hand om varandra tills vi möts  igen. Vila i frid mina älskade ❤❤

Kram //  Maria

3 kommentarer:

  1. Så fint av kompisen, evig kärlek <3 Min dotter är också tillsammans med sin mormor.
    Urnsättningen var jobbig, tänkte som du, är detta mitt älskade barn ?
    Mycket jobbigt var också kuverten med Annas namn följt av " dödsbo".
    Hon lever med mig alltid.

    SvaraRadera
    Svar
    1. ❤❤ våra barn kommer alltid finnas i våra hjärtan ❤❤
      Kram Maria

      Radera
  2. Styrkekram <3
    /Mia

    SvaraRadera