Fredrik

Fredrik

fredag 26 februari 2021

Debattartikel om handlingsplaner

Jag blev igår intervjuad i P4 Kalmar i samband med att Suicide Zero släppte en debattartikel i hela landet om hur det ser ut med handlingsplaner för suicid i Sveriges kommuner. 

Av Sveriges 290 kommuner saknas handlingsplan i 233 av dem. I Kalmar län ingår 12 kommuner varav bara Mönsterås kommun har en antagen plan för Psykisk hälsa/ohälsa och Suicidprevention. Det anser jag är illa, ja till och med riktigt illa.

Kommunerna ska definitivt inte tro att suicidprevention och handlingsplaner därom bara är Regionernas ansvar och något som de ska sköta. Suicidprevention angår oss alla i hela samhället.

Det är inte lagstadgat men Riksdagen antog redan 2008 en nollvision och de senaste årens kunskap pekar på betydelsen av att arbeta med suicidprevention brett i samhället där kommunerna har en nyckelroll.

Jag är inte helt nöjd med min intervju från gårdagen med Olle Tyrbo på Radio Kalmar. Jag visste vilka frågor han skulle ställa och jag hade förberett mig noga. Men som vanligt känns tiden knapp när man väl går i sändning så jag hann bara få fram hälften av mina svar tyvärr.
Ni kan nedan läsa vad jag hade tänkt att få med.

Foto: Anette Eriksson/Sveriges Radio
Varför är det viktigt att ta fram en handlingsplan?

Regionen har tagit fram en fin handlingsplan för att förebygga suicid och den har vi lutat oss emot en del. Men det självmordsförebyggande arbetet måste ändå starta på kommunnivå, för det är där vi har en helt annan öppning in till varje medborgare.

Kommunerna har dessutom unika möjligheter att arbeta med förebyggande insatser.

I skolan kan vi jobba med psykisk hälsa, inom äldreomsorgen handlar det om att b.la bryta social isolering bland våra äldre.

Socialtjänsten möter många och utdrag från dödsorsaksregistret visar att 30% män och 42% av de kvinnor som dör i självmord har haft kontakt med socialtjänsten.

De kommunala verksamheterna kan också samverka med regionala aktörer, trossamfund och ideella organisationer och föreningslivet på ett bra sätt.

Det handlar också om att utbilda och sprida kunskap om psykisk ohälsa så vi alla blir bättre på att veta hur vi ska agera när vi möter medmänniskor med självmordstankar.

Forskningen visar att effektiv självmordsprevention bygger på en kombination av många olika insatser. Och ur ett kommunperspektiv handlar det om att hela kommunen behöver involveras.

Vad står det i Mönsterås handlingsplan?

Vi har delat upp planen i 10 målområden. Det finns en tydlighet kring vem som leder och vem som ansvar för respektive mål. Det står även när och hur den ska följas upp och vilken budget som finns kopplad till målet.

Av de 10 målen har vi 5 prioriterade mål
* erbjuda tidiga insatser för barn, unga och deras familjer
* erbjuda insatser riktade särskilt till män
* omtanke om ensam äldre
* öka kunskapen i kommunen genom utbildningsinsatser (psyk e bas, MHFA, våga fråga)
* anhörigstöd

Handlingsplanen för Mönsterås kommun finns att läsa och ladda ner på kommunens hemsida.

Mönsterås kommuns handlingsplan

Om man själv mår dåligt eller har någon i sin omgivning som mår dåligt, vart vänder jag mig då?

I första hand till närmaste vårdcentral och då är det viktigt att så sanningsenligt som möjligt tala om hur man mår och vilka tankar man ev. har.
Är det akut är det akuten/psykakuten.
Är situationen riktigt akut är det 112 som gäller.

Länk till vår debattartikel;

Vår debattartikel

Vill du se om det finns en handlingsplan i den kommunen du bor? Klicka på länken nedan;

Vilken kommun har handlingsplan?


Vi måste bli fler som gör mer för ett samhälle utan självmord.

Maria

måndag 18 januari 2021

Mitt 2020

 

Vid nyår brukar jag sammanfatta arbetet jag utfört för suicidpreventionen under året men inför årsskiftet 2020-2021 tänkte jag att det inte var lönt. Med den konstiga situation vi hade under 2020 och allt fokus som låg på covid-19, smittspridning, distansarbete och att hålla avstånd så kändes det som om allt annat hamnade på paus. Men när jag häromdagen ändå summerade arbetet så var det en hel del som blev uträttat trots corona.

Januari
*Efter vårt julevent blev en insamlingsbössa på ICA bortglömd och Pher och jag beslutade då att köpa gosedjur för pengarna som vi sedan överlämnade till Räddningstjänsten i Mönsterås.
*Vi träffades i kommunens Psykisk-hälsa-grupp inför slutarbetet med Mönsterås kommuns handlingsplan för suicidprevention.
*Jag blev inbjuden till Sjöräddningen i Kalmar för att en kväll föreläsa om psykisk ohälsa och suicid. Det var en väldigt intresserad grupp och vi fick många bra diskussioner.
*Malin Rydhage och jag startade upp årets första (och sista fast det visste vi inte då) MHFA grupp.
*Jag hade tillsammans med Stefan och Uffe i styrelsen för Team Kalmarsund ett planeringsmöte inför våren och allt spännande med cykelgänget och om vår medverkan i eventet Kalmar Grand Prix i maj.

Februari
*Jag började involvera Suicide Zero i våra planer inför Kalmar Grand Prix och vi gjorde broschyrer, beställde godis och vattenflaskor. Generalsekreterare Rickard Bracken bokade in sig till eventet och det kändes så kul, med godisregn och allt.
*Boken Fyra om dagen släpptes av frilansjournalisten Cissi Hagberg. I ett stycke i boken finns min berättelse med om hur omgivningen kan reagera i mötet av anhöriga.



Mars
*Den 1 mars cyklade vi Vasaloppsspinning på Lilla Gymmet i Blomstermåla. I goodiebagen till alla deltagare låg b.la ett Suicide Zero-armband och Lina skänkte en del av anmälningsavgiften till min insamling för Suicde Zero.
*Den 3 och 4 mars föreläste jag för två mycket intresserade pensionärsgrupper på Folkhögskolan om suicid och psykisk hälsa.
*Den 5 mars bjöd Mönsterås Folkhälsoråd på en gratis föreläsning med Mats och Susanne Billmark i ämnet Lär dig leva. Jag fick förmånen att inleda, tala psykisk hälsa och välkomna alla.

April
*”Blåljusgruppen” återupptas och vi hade ett första digitalt möte.
*Arbetet med kommunens handlingsplan blev klart och ta den till Kommunstyrelsen för beslut.
*Vi delade ut påskhälsningar till alla våra grannar och erbjöd vår hjälp med handling eller annat som de inte kunde uträtta pga covid-19.

Maj
*Mönsterås kommunstyrelse antar handlingsplanen för suicid.
*Suicide Zero släppte boken Livsviktiga Snack och i samband med det blev jag intervjuad i P4 Kalmar samt av Åsa på Barometern.

*Digitalt möte med Länsgemensam Ledning i Kalmar tillsammans med Rickard Bracken i ämnet suicid i Kalmar Län.
*Digitalt möte med flera aktörer om hur vi ska lösa suicdpreventivadagen den 10 september på något annat sätt än fysiskt.
*Mönsterås Handel bjöd in oss (Suicide Zero) till en bbq-dag på Storgatan. Handeln bjöd alla på hamburgare och de fick swisha valfritt belopp till SZ. Vi sålde även lotter, armband och visade upp boken Livsviktiga Snack.
*Kalmar Grand Prix inställt.

Juni
*Vätternrundan ställs in och då krasades arbetet med Team Kalmarsund. Men nytt beslut togs om att cykla Öland Runt istället och Pher och jag blev supportrar i en följebil. Vårt uppdrag blev att serva alla cyklister med mat och dryck samt åka med alla de 31,5 milen runt Öland.

Juli
*Oscar Ekstam och Ålems CK beslutade att köra ett virtuellt Century CX till förmån för Suicide Zero. Målet var att få minst 1000 cyklister att cykla 160 eller 80 km och donera minst 160 kr per deltagare till SZ. Pher och jag cyklade 83 km och kände oss riktigt nöjda med uppdraget.

Augusti
*Den 11 augusti hade Fredrik varit död i 2500 dagar och dagen efter gjorde jag en tatuering på min arm efter en teckning som Fredrik gjorde av mig och honom när han var ca 4 år. Den betyder mycket.
*Pher var med i #hejvolontär på Suicide Zeros hemsida om sin tatuering av deras logga.
*Kommunens Psykisk-hälsa-grupp hade arbetsmöte.

September
*Suicidpreventivadagen blev en digital sammankomst på många håll i landet. Vi tände ljus i Mönsterås kyrkpark men annonserade inte någonstans eftersom vi inte fick bjuda in till event.
Suicide Zero körde livesändning via Facebook och jag var med från Mönsterås. Tyvärr strulade tekniken lite så jag var med i bild men utan ljud…ja, ja ..så kan det gå.
*”Blåljuset” hade en heldag med digitala föreläsningar med fokus på hur Jönköping har lyckats så bra med sitt suicidpreventiva arbete.
*Katarina och jag startade upp våra fysiska SPES träffar i Kalmar igen efter ett långt uppehåll. Tyvärr blev det bara en träff innan vi pga covid-19 fick avsluta igen.

Oktober
*Ett corona-anpassat Century CX tillsammans med Ålems CK fick vi till i början av oktober. Flera olika startgrupper med max 10 i varje grupp gick iväg på olika starttider. Loppet var uppdelat på 2 distanser, 80 eller 160 km. 100 cyklister var anmälda och nästan alla kom till start. Pher och jag ordnade hamburgare, dryck, godis och frukt till alla deltagare hemma i vår trädgård och det fungerade riktigt fint.

*Pressträff med Barometern om kommunens handlingsplan, se artikel nedan.
*Krungårdskolans elevhälsoteam bjöd in alla föräldrar till digital studiecirkel kring boken Livsviktiga Snack. Jag var med vid första tillfället och berättade om boken och hur man kan arbeta kring den och övningarna som finns kopplade till boken. www.livsviktigasnack.se

November
*Arbetet i gruppen för psykisk hälsa i kommunen fortsätter.
*Digital utbildning med Suicide Zero i mediahantering.
*I november, sju år efter Fredriks självmord valde kronofogden att skicka en fordran till oss på vägtrafikskatt för en bil som tydligen fortfarande fanns registrerad på honom!
*Arbete med MHFA instruktörerna om hur vi skulle nå ut till människor trots alla restriktioner. Det var i november och är fortfarande (januari) stopp för MHFA utbildningar och det känns tufft när vi vet att behovet är stort. Vi arbetade även med att ta fram en broschyr, Att tala om självmord är ett skydd för livet.

December
*MHFA instruktörerna jobbade med ett vykort att skicka ut till så många som möjligt i kommunen. Vi fick hjälp från både kyrkan, hemtjänsten, Hjulet och butikerna som levererar matkassar att nå ut till så många som möjligt.
*Digitalt möte med Kommunförbundets psykisk-hälsa-grupp.
*Pher och jag skickade julhälsning till alla våra grannar samt frågan om de behövde hjälp med något.
*Jag blev uppmärksammad av Systembolaget för IQ projektet Jul i Mönsterås 2019 med diplom och en stor fin blombukett. Ja, helt ärligt… det där diplomet kom aldrig fram eftersom Post Nord strulade till det så jag vet i katten vart det tog vägen?

*Min årliga julinsamling till Suicide Zero slutade på 22 589 kr, wow säger jag, ni är fantastiska som hjälper mig att hjälpa. Totalt är min insamling nu uppe i 241 873 kr, its amazing.

Att året 2020 blev ett annorlunda år för alla och ett riktigt tufft år för många har väl inte undgått någon. Mycket har blivit inställt och många planer har blivit grusade eller lagda på is.

Jag brukar avsluta mina års-sammanfattningar med att jag behöver mer tid på mina dygn för att hinna med allt jag vill, men det behövde jag inte under 2020. Tiden räckte gott och väl med de 24 timmar som vi alla blir tilldelade.

I maj månad bytte jag tjänst och kan nu titulera mig som chef över Kost & Städtjänst. Titeln som dotter har jag under året tappat då min pappa avled i september. Men jag har fortfarande kvar titlarna som fru, mamma, mormor, syster, kollega och vän och då kan jag säga att mormor-titeln är den absolut bästa.

Jag önskar att vi alla ska få ett bra 2021 och att pandemin så småningom ska lätta. Vi måste fortsätta hålla avstånd, hålla i och hålla ut. Ta vaccin när du blir erbjuden och så blir det snart ljusare?

Arbetet fortsätter…
Vi måste bli fler som gör mer för ett samhälle utan självmord.

Längst ner hittar du några artiklar som blivit publicerade under året, dock ej i tidsordning.

Stor kram från mig / Maria

Gosedjur till Räddningstjänsten

Folkhälsorådets föreläsning med Billmark

Livsviktiga Snack

BBQ-day med Mönsterås handel

Öland runt med Team Kalmarsund

#hejvolontär med Pher

Virtuellt Century CX

Suicidpreventivadagen 10/9

Studiecirkel Livsviktiga Snack

Corona anpassat Century CX

Handlingsplanen är antagen

Systembolagets IQ projekt

tisdag 31 december 2019

Mitt 2019

Nu är det inte mycket kvar av 2019 och jag har försökt sammanfatta det arbete jag utfört för suicidpreventionen under året. 


Januari: 
• Charlie Eriksson på Aldrig Ensam hörde av sig i början på januari och erbjöd mig 10 fribiljetter till sin show Aldrig Ensam i Kalmarsalen. Jag tackade och tog med mig Nathalie, Sebastian och hans tjej Lina på showen samt att jag erbjöd några av mina vänner biljetter. 
• Arbetet med den kommunala handlingsplanen för psykisk hälsa och suicid fortsätter och vi hade årets första arbetsmöte i januari. 
• Fredrik Kling och jag startade lite mer på allvar upp arbetet med vår Konsert Våga Fråga. Vi kontaktade kommunens företagare och skickade ut ett hundratal brev för att ragga sponsorer till evenemanget. 
• Malin Rydhage och jag startade i mitten av januari upp årets första MHFA utbildning. (Menthal Health First Aid)

Februari:
• Arbete med Våga Fråga konserten fortlöper.

Mars:
• MHFA träff med länets alla instruktörer. 
• Cecilia Gamme från Regionen och jag var i Kalmar på startmöte med Destination Kalmar angående samarbete till Kalmar stadsfest i augusti. 

April:
• Malin och jag kör igång årets andra grupp i MHFA. 

Maj:
• I maj åkte Pher och jag till Stockholm för Suicide Zeros årsmöte. I år var det en tvådagars träff med utbildning och föredrag. Väldigt trevligt att få träffa personal, ambassadörer och andra volontärer på riktigt.
• Bara några dagar efter årsmötet åkte jag till Stockholm igen då jag blivit nominerad till årets givare av Frii, Frivilligorganisationernas insamlingsråd. Tyvärr blev det ingen vinst för mig men jag är väldigt stolt över att ens ha fått bli nominerad och utvald till final. 
• En heldag med kommunens POSOM-grupp och utbildning i Högsby blev det i maj. (POSOM står för psykiskt och socialt omhändertagande vid olyckor och katastrofer och är en beredskapsgrupp som med kort varsel kan kallas in för att stötta drabbade.)
• I slutet av maj var Caroline Meyer Lagersparre och jag i Karlskrona och höll en öppen föreläsning om Suicide Zero. Det var lite ”payback” från 2018 års insamling till Suicide Zero vid Skärgårdsfesten. 
Janice och Caroline på SZ årsmöte.
Insamlingsgala på Frii.
Caroline och jag i Karlskrona
Juni - juli:
• Arbetet med konserten Våga Fråga fortsätter.

Augusti:
• Kalmarstadsfest. Här var det arbete i nästan tre dagar. Tillsammans med Region Kalmar fanns vi på plats i Stadsparken samt på stan. Det var utomhusbio med filmvisning av filmen Ted, musiktävling på Avicii tema och konsert med Suicide Zeros ambassadör Janice på Larmtorget. Caroline Meyer Lagersparre och Gunilla Streijffner Lundberg från Suicide Zero var på plats i Kalmar och vi sålde armband och pratade med folk. Vi var på Radio Kalmar och blev intervjuade och på stadens ledskärmar fanns Suicide Zeros swishnummer med uppmaningen att swisha under hela stadsfesten. 
• I augusti inledde jag ett samarbete med Team Kalmarsund Cykel. Teamet består av ett 40-tal cyklister som i juni 2020 ska cykla Vätternrundan och försöka göra hela rundan (315 km) på den galna tiden 7:50. Min bror Lars och hans sambo Lena ska ingå i teamet. 
• Ia Sellerberg med fotograf Mats Holmertz var en förmiddag i Mönsterås för att göra ett väldigt fint reportage i Barometern Bonus med Fredrik Kling och mig inför konserten Våga Fråga. 
På P4 Kalmar med Caroline. 
Kalmar Stadsfest
Barometern Bonus 
September:
• 10/9 och den Suicidpreventivadagen uppmärksammandes i Kalmar. Först föreläsning med Axel Schylström på Kalmar teater och sedan ljuständning på Larmtorget till musik av Ölands folkhögskola. 
• Den 14 september var det så dags för vår konsert Våga Fråga. Vi fick en mycket fin kväll med toppenbra artister. Tyvärr svek publiken oss lite men de som var där var väldigt nöjda. Stina Timren och Anna-Maria Broman Ek från Suicide Zero var på plats i Blomstermåla Folkets Hus och det kändes jätte kul. 
• Någon vecka efter konserten höll Anna Sundkvist Kräutner från Suicide Zero och jag Föreläsning på Oskarshamns Folkhögskola. I publiken satt 120 fritidsledare/pedagoger från hela länet. 
• Länets alla MHFA instruktörer fick en heldags utbildning med Margit Ferm i Oskarshamn i slutet av september. Väldigt bra med lite påfyllnad av ny kunskap. 
• I sponsorpaketet Guld som vi sålde inför konserten ingick ett utbildningstillfälle med Suicide Zeros Våga fråga utbildning och först ut var Södra Wood i Mönsterås. Ca 25 anställda fick utbildningen en eftermiddag i september. Till en början kändes det väldigt pirrigt men det släppte och jag tycker det blev bra samtal och diskussioner. 
• Även Bk Tech i Blomstermåla var Guldsponsorer så hos dem var jag också och höll utbildning i Våga Fråga. 
1574 liv slocknade 2018 i självmord.
Våga Fråga konsert, Anders Johansson, Fredrik Kling och jag.
Anna och jag i Oskarshamn. 
Oktober:
• Suicidpreventionsdagarna hölls den här gången i Norrköping. Jag var där båda dagarna och det var en riktigt bra konferens. Många bra föredrag och väldigt intressant att få träffa många av de människor som arbetar och forskar professionellt på ämnet suicidprevention.
• Dags för Malin och mig att dra igång vår tredje utbildningsgrupp i MHFA. 
• Den 12 oktober var det dags för fjärde upplagan av cykelloppet Century CX. I år var det 85 cyklister anmälda och Pher och jag fixade mat och dryck till samtliga hemma i vår trädgård. Väldigt kul med så många deltagare och det blev fullt ös i någon timma innan alla dragit vidare igen. 
• Ytterligare en Guldsponsor hade vi till konserten och det var Ålems Sparbank. Så i slutet av oktober var det dags för deras anställda att få Våga fråga utbildning. 
• Under hösten 2019 har vår SPES-grupp (Suicideprevention och efterlevande stöd) i Kalmar legat nere för fysiska möten. Vi har kontaktuppgifter på hemsidan och möter gärna dem som vill och behöver när det passar. I oktober träffade jag en kvinna som mist sin make i självmord. 

Ullakarin Nyberg, en av föreläsarna i Norrköping.
Century CX
November:
• Den 6/11 var Pher och jag på välgörenhetskonsert för Suicide Zero i Kalmarsalen och sålde armband i foajén. En mycket fin konsert anordnad av Therese Wahlgren Sundén. Massor av fin sång av körer och solister. En av låtarna som Therese Ström framförde fick mig i tårar. 
• Jag har i många år funderat på att öppna upp för julfirande för ensamma på julafton. I år gjorde jag något mer än bara tänkte. I slutet av november startade jag upp arbetet med att ordna Jul i Mönsterås.
Konsert i Kalmarsalen.

December: 
December månad har varit fullt ös.
• Ia Sellerberg på Baromtern intervjuade mig och gjorde en bra artikel i Bonus om Jul i Mönsterås. 
• I början av december var Pher, Nathalie, Thomas och jag tillsammans med 58 tusen andra på Friends Arena för Avicii konsert. Det var riktigt mäktigt och flera gånger under kvällen kom tårarna, speciellt när Tims pappa Cleas talade om saknaden efter sin son. 
• Inför Lucia bakade vi lussekatter och byggde pepparkakshus med elever från årskurs 4 till 9 i Krungårdsskolan matsal. Eventet ingick i projektet Vit Jul som IOGT-NTO står bakom. Allt för att skapa jultraditioner utan alkohol för barn. 
• Inför Suicide Zeros julkampanj blev jag intervjuad av Olle Tyrbo på P4 Kalmar. Han kom hem till mig i Timmernabben för några minuter i direktsändning. Alltid lika nervöst och hemskt att höra sin egen röst i radion. 
• Jag blev i december kontaktad av två studenter, Olivia Symoens och Anton Lindskog, som går journalistik och mediaproduktion på Linne universitet i Kalmar. De ville göra en filmad intervju om Jul i Mönsterås med mig som ett skolarbete. 
• Den 21 december stod jag och Nathalie på ICA Supermarket i Mönsterås med Suicide Zeros julkampanj och då hörde SVT av sig för att komma och göra ett reportage. Olof Petersson kom från Växjö för att filma och intervjua för Smålands Nytt. 
• På julafton hade vi så slutligen Jul i Mönsterås. Vi var ett tjugotal som firade julaftonseftermiddag tillsammans med julmat, gröt, frågesport och tomte. En riktigt trevlig eftermiddag fick vi tillsammans. 
Rotary Mönsterås, Vit Jul, Suicide Zero, Coop i Mönsterås och Blomstermåla, ICA supermarket i Mönsterås, vänner och familj gjorde detta möjligt. Stort Tack till er alla. 
Avicii konsert i Friends Arena
Jul i Mönsterås.
Jag har under året varit med i några undersökningar utifrån anhörigperspektivet efter suicide. 
Jag har även skrivit en text ur anhörigperspektivet som publicerats i regeringens betänkande SOU 2019:32.
Jag har skrivit och fått en debattartikel publicerad i Metro angående att vi i Sverige har en tonåring i veckan som tar sitt liv. 

Ja mitt dygn består som alla andras av 24 timmar. Ibland skulle jag behöva fler timmar än så. Jag ska förutom allt arbete jag lägger ner som volontär på det här även sköta ett heltidsjobb och träning. Jag ska också försöka vara en så bra fru, mamma, mormor, dotter, syster, chef, kollega och vän som det bara går. Jag lyckas inte alltid men jag gör mitt bästa. Jag lever dessutom med den eviga saknaden efter en förlorad son, och det tär väldigt mycket ska ni veta. 

Nu önskar jag alla mina följare ett riktigt Gott Nytt 2020. 

Vi måste bli fler som gör mer för ett samhälle utan självmord.
Stor kram från mig/Maria

Jag har nedan länkat till några av alla de artiklar som skrivits under året.
Klicka på den blå texten så kommer ni till artiklarna.

Maria kan bli året insamlare av Frii.

Suicide Zero sprider kunskap på Kalmar Stadsfest.

Janice och Suicide Zero kommer till Kalmar Stadsfest.

P4 från Kalmars Stadsfest

Våga Fråga i Barometern Bonus

Century CX

Stödgalan 10 Moore Days

Jul i Mönsterås från Barometern.

P4 Kalmar om Suicide Zeros julkampanj.

SVT om Suicide Zeros julkampanj

Filmad intervju med studenter

Julbak med elever för Vit Jul.

söndag 6 oktober 2019

6 år har passerat


Söndagen den 6 oktober 2013 blev den sista dagen i Fredriks liv. Klockan 18:50 blev det tyst, då uppstod kaoset. Harrys första vecka i livet blev Fredriks sista vecka i livet. 

Vi lyssnade idag på P3 dokumentären om bussolyckan med alla svenska skolbarn i Norge 1988. I programmet intervjuas en mamma som förlorade både sin son och sin man i den hemska olyckan. Hon säger något i intervjun som fastnar hos mig. Det är drygt 30 år sedan olyckan skedde men ändå säger hon; - Sorgen finns alltid, sorgen och saknaden kommer alltid att finnas. Det finns en del människor som tycker att vi pratar inte om "det" för hon blir så ledsen då. Men jag har ju förlorat mitt barn. Jag har förlorat mitt barn och ska jag sen inte få prata om honom då har jag ju förlorat honom på två sätt. Precis som att, om vi inte pratar om honom så har han inte funnits? 
Mamman fortsätter -Men man ska prata om det, det är jätte viktigt att få prata om honom och det som hänt. 

Knappt två månader efter Fredriks död fick jag frågan om jag hade börjat träna igen? Jag svarade lite dröjande, nja... ? varpå personen säger, -ja för nu är det väl dags att du börjar fokusera på något annat! Jag minns att jag tänkte, vilken jävla idiot, jag har förlorat mitt barn och du tycker jag ska fokusera på något annat?

Det kändes som om jag hade blivit placerad under en glaskupa där jag satt och betraktade livet som pågick utanför medan mitt eget liv liksom var satt på paus. De förbannade orden om och varför gick hela tiden på repeat i mitt huvud. Skulden var enorm. Och så är det någon som tycker att jag ska fokusera annat! 
Det förbannade orden har tystnat nu, jag vet att jag gjorde allt jag kunde för min son utifrån den kunskap jag då hade. Idag skulle jag agerat helt annorlunda. 
Fredrik befann sig i en djup depression och självmord är den yttersta konsekvensen av den sjukdomen. Därför är kunskap om depression och självmordstankar det bästa vi kan rusta oss med i det suicidpreventiva arbetet. Vi måste prata om psykisk ohälsa och vi måste bli bättre på att prata om självmord. 
År 2018 dog 1574 i självmord. Det är helt för jävligt. 1574 är inte bara en siffra i statistiken. Det är människor. Vi måste tänka på att bakom varje siffra finns det en person. Någon som lämnar föräldrar, syskon, barn, vänner och kollegor i en känsla av total övergivenhet. 


Fredrik, jag älskar dig ❤️
Jag kommer aldrig att tystna. 

Fredriks officiella dödsdag är den 7 oktober då han hittades. 

Klicka på länkarna nedan om du vill läsa om depressions tecken eller lyssna på P3 dokumentären om bussolyckan i Norge.

Depression tecken

Dokumentären om bussolyckan

torsdag 20 juni 2019

Midsommar

Jag sätter mig i skuggan på verandan med en kopp kaffe och plötsligt känner jag hur en stor sorg fyller mig. Jag känner tåren tränga fram i ögat och jag blir helt överrumplad av min reaktion. 

Sill, nypotatis, grädde och jordgubbar är inhandlat, blommorna plockade jag igår, köttbullesmeten väntar i köket och nu skulle jag bara ta en kopp kaffe innan rullandet ska börja. Men plötsligt vill jag bara gråta. Något jag inte gjort på väldigt väldigt länge, så länge sen att jag nästan trodde tårarna tagit slut? 

Sommar, sol, midsommar, värme och ledigt. Det är din tid nu Fredrik. Det är den tid på året som du gillade allra bäst. Att grilla, dricka öl, härja med din mamma och tävla om vem som blev brunast. 

Jag går sakta upp på ditt rum och kikar in i din garderob. Några få plagg hänger kvar. En liten påse ligger kvar som jag öppnar. Det är presenter i den som jag gav dig din sista dag i ditt liv. De är oanvända, du hann aldrig nyttja dem. 



Fan Fredrik, det är din tid nu, varför är du inte här då?


lördag 30 mars 2019

Att man ska vara död så in i helvete länge.



Idag har Fredrik varit död i tvåtusen dagar. Tvåtusen. Det är verkligen skrämmande.

Det finns ingen tröst, det finns inga ord, det finns heller inget annat som kan lätta på sorgen och saknaden som jag bär på. Visst har sorgens storm stillnat men saknadens vågor de slår för evigt. De kan aldrig bli stilla.
Jag har kommit till insikt med att det bara finns ett sätt för mig att överleva. Acceptans. Att acceptera det jag inte kan förändra. Att acceptera och låta saknaden och sorgen få ta den plats som den kräver i mitt liv. Acceptera att sorgen och saknaden är och förblir en del av min vardag.

Idag kan jag le. Jag kan faktiskt le på riktigt och även känna glädje. Jag kan till och med skratta högt, fult och hjärtligt utan att få dåligt samvete.
Jag lyssnade häromdagen på P4 Extra när Sven Wollter gästade Titti Schultz.Jag tycker väldigt mycket om Sven och jag tycker att han säger många bra saker som vi var och en borde reflektera över och fundera lite extra på ibland. I just det här programmet talade Sven bland annat om sorg. Om sin egen sorg efter dottern Ylva som dog 1992 endast 30 år och sin hustru Viveka som gick bort i cancer 2001.
Sven berättade att han har inrett 2 av rummen i sitt hjärta till Ylva och Viveka, ett rum till dem var. Han sa – det går inte en enda dag utan att jag på något sätt snuddar vid dessa rum.


Precis så är det även för mig. Inte en enda dag av alla dessa tvåtusen dagar som passerat sedan Fredrik hittades död, har jag inte tänkt på honom.
För precis som Sven så har även jag ett rum i mitt hjärta som är inrett till Fredrik och som jag tittar in i precis varenda dag.
Men idag får de lyckliga minnena ta mer plats än de sorgsna.



Jag får i det här livet aldrig mer träffa Fredrik men han finns ändå med oss därför att vi lever. Hans minne lever vidare genom mig, genom hans syster, genom hans vänner och genom alla andra som kände och minns honom.

Men varför ska man vara död så in i helvete länge?



Lyssna på Sven Wollter i P4 Extra







söndag 10 mars 2019

Utmattningsdepression

I februari 2007 drabbades jag av utmattningsdepression. 
När jag ser tillbaka på det idag så vet jag att det var väldigt många saker som lades till varandra och som till sist orsakade min utmattningsdepression. Egentligen kunde jag under en ganska lång tid läsa flera av signalerna som kroppen sände till mig men som jag helt enkelt valde att inte lyssna på. ”Det där drabbar inte mig”. 2007 var det fortfarande vanligt att kalla utmattning för  ”att gå i väggen” och det skulle minsann inte jag göra. Jag minns att jag satt på föreläsning om stress och checkade av det ena symtomet efter den andra men ändå tänkte, nej, det drabbar inte mig. Jag kraschade till slut en dag när jag var på jobbet. Kroppen checkade fullständigt ut och när jag stängt dörren till mitt kontor sjönk jag ner med huvudet mot skrivbordet, det svartnade för ögonen, blixtrarna for genom hjärnan och det skar som knivar i huvudet. Då kunde jag inte förstå hur jag skulle kunna ta mig därifrån och hem? 

Jag befann mig i ett nattsvart mörker.

Jag var totalt slut. Jag hade kört mig själv rakt in i väggen, rakt in i en stor jävla betongvägg. 

Vägen tillbaka var otroligt lång men jag hade förmånen att träffa en läkare på vårdcentralen som hade väldigt stor kunskap men också stor förståelse för det som drabbat mig. Han klargjorde ganska omgående att jag fått en utmattningsdepression. Han berättade ingående hur det fungerar. Han kunde också på ett bra sätt förklara för mig om och varför jag hamnat där jag nu var. Han planerade för hur vi på bästa sätt skulle ta oss framåt. -Det kommer gå sakta, sa han, men det kommer ändå gå framåt. 
Jag är så tacksam för att just han fanns där när jag behövde det som bäst, för utan honom vet i tusan hur det hade gått? 
Jag hade även turen att få en handläggare på Försäkringskassan som visste vad utmattningsdepression handlade om och vi gjorde tillsammans upp en riktigt bra rehabiliteringsplan. Utan press. 
En bra psykolog och en bra arbetsgivare hade jag också så förutsättningarna för att komma ut på andra sidan väggen fanns. 

I april 2008 började jag arbetspröva på 25%, det gick bra och i augusti samma år var jag tillbaka på heltid. 

Något gott av det som hände är att jag lärt mig hur viktigt det är att kunna säga nej, att lyssna på mig själv och att begränsa sig. Just att begränsa mig är något jag ständigt måste jobba på och påminna mig om eftersom jag har förmågan att köra fullt ös ända in i kaklet. 

Artikeln som jag länkar till här nedan beskriver verkligen 
förloppet på ett mycket bra sätt. Jag personligen tror inte att man bränner ut sig enbart genom arbetet. Det är mycket mer komplext än så. Om allt annat funkar runt omkring oss så tror jag man kan arbeta hur mycket som helst. Men hur ofta fungerar allt runt omkring oss till 100%? Aldrig skulle jag våga påstå, det är väl bara på sociala media och i instagramvärlden i så fall?

https://www.facebook.com/117810938253214/posts/2415334588500826?sfns=mo

Artikeln del 1


Artikeln del 2