Den 30 juli och det är sista dagen för vårt projekt TEAM30. Idén till projektet började gro i min hjärna redan för ett par år sedan. Fredrik skulle den 27 juli i år ha fyllt 30 år om han fortfarande levt och det tyckte jag vi skulle uppmärksamma på något sätt. Det första vi klurade ut var att cykla 30 mil under 3 dagar. När sedan tiden kom allt närmre hade idén vuxit ytterligare.
Nu har vi genomfört cyklingen till Smygehuk och valet att ta just den slutpunkten kom från Fredriks gamla läsebok, Pojken och Tigern. Han läste och tragglade i den där boken som handlar om en katt som kommer vilse i Smygehuk och vandrar hela vägen upp genom Sverige.
Cyklingen delades upp i 4 etapper med målgång i Smygehuk den 27 juli, den totala cykelsträckan slutade på 325 km. Det blev några små sträckor med Pher i husbilen då det var så fullt på campingplatserna att vi fick tänka om och så fick vi inte cykla på 2+1 väg på E22 i sommartrafiken. På första etappen hade vi även sällskap av Linus.
Vädret kunde inte ha varit bättre, det var helt perfekt cykelväder med sol, lite moln, nästan ingen vind och inget regn.
Första dagens etapp slutade på 106 km och under
de sista kilometrarna fick jag en riktigt fin kärleksförklaring av
Nathalie.
Hon var ganska sliten och ville nog helst av allt bara stanna cykeln
och kliva av när hon med lite darr på rösten tittade på mig och sa, - du är bra
mamma. Jag tittade frågande på henne, -varför? -”Du bara e de” svarade hon. Jag
älskar dig Nathalie.
På resan genom Blekinge fanns mamma med mig i tankarna hela vägen. Alla små orter som hon under min uppväxt pratade om passerade vi nu, den ena efter den andra. Trensum, Asarum, Torstarp, Gränum, Mörrum ja vartenda litet bynamn läste jag på skyltar hit och dit.
Landskapet var
så vackert och när man cyklar hinner man uppmärksamma de små detaljerna och man hinner tänka mycket.
I Skåne var fälten gigantiska och säd av olika slag vajade slött i vinden. Brösarps backar böljade ut sig och det var galet fint. Runt Kivik stod äppelträden i långa rader och vid musteriet växte köerna långa. Och Ystad, vilken pärla, dit kommer vi absolut att åka tillbaka för att ströva runt och se oss omkring ordentligt.
Vi har cyklat mycket på Sydostleden och på Sydkustleden, väldigt bra cykelleder båda två. Från Ystad till Smygehuk följer man strandremsan hela vägen och doften av hav finns oavbrutet i näsan.
I Smygehuk stod
Pher med husbilen och tog emot med fika innan vi tillsammans gick ner till havet
och Sveriges sydligaste punkt. Suicide Zero flaggan var med och vi roddade till
för en bild. En familj iakttog oss nyfiket och kom slutligen fram. Det visade
sig att familjen hade en mycket nära anhörig som tagit sitt liv, då kom tårarna.
Vi gjorde det men vi hade inte klarat av det utan all hjälp och support som funnits runt hela projektet.
Jag är verkligen djupt tacksam och vill av hela mitt hjärta skicka extra stora
TACK till;
* Ostkustens Padel för upplåtelse av bana under maj månad.
* Holistic Performance för roliga och lekfulla träningspass.
* Vattenpalatset Mönsterås för svettiga tabata pass.
* Nordic Wellness Mönsterås för ett jobbigt och annorlunda gummibandspass,
Booty Move.
* COOP Blomstermåla för goodiebags och energi.
* COOP Mönsterås för goodiebags och energi.
* ICA Supermarket Algots för goodiebags och energi.
* Mönsterås kommun för porto och kopior.
* SewNice, Ålem för tryck och framtagning av TEAM30 loggan.
* Suicide Zero för framtagning av affischer och en hel del annan support som
behövts under resans gång.
* Veronica och Alen för lån av husbil.
* Hela min familj som alltid finns med på alla tokigheter som min hjärna kommer på.
Jag älskar er!
Och så det absolut
största TACKET till alla er som bidragit och swichat till insamlingen, delat
bilder, texter och funderingar. Utan er hade det inte blivit någonting.
TUSEN
TACK och all kärlek till er / Maria
Klarade vi målet med att samla in 30 000 kr till Suicide Zero då? Ja, vi får vänta lite till på svaret, men så fort vår kassör på Suicide Zero vet summan kommer jag meddela det.
