Födelsedag igen

Då var det dags att uppdatera er lite igen om vad som händer runt det suicidpreventiva arbetet som sker omkring mig.

I slutet av maj var Alfred Skogberg (generalsekreterare för Suicide Zero) och jag i Oslo för att medverka på en konferens som krisorganisationen på PEAB bjudit in oss till. Det var mycket spännande dagar som vi fick förmånen att vara med på och förmiddagen dag 2 var avsatt till ämnet självmord.  Alfred presenterade Suicide Zero, vad organisationen står för och arbetar med samt fakta och myter kring självmord.  Efter det blev det min tur att prata om hur det är att stå som anhörig när det värsta händer, hur vi anhöriga ofta bemöts och tas omhand efter självmordet. Vi hade lagt upp min del som en intervju där Alfred ställde frågor till mig. Det är ett bra upplägg som passar mig eftersom jag har lätt för att komma av mig eller förvirra mig i vad det är som bör sägas.
Det var väldigt bra dagar med flera intressanta möten så stort tack till PEAB för att vi blev inbjudna!

Arbetet i Blåljusgruppen, där jag ingår ur anhörig perspektivet, är snart klart för presentation. Det känns verkligen bra. Vi är en väldigt bra arbetsgrupp med en drivande ledare så det här arbetet hoppas jag mycket på. Den 7 december blir det en stor konferens i Oskarshamn där b.la ”blåljusarbetet” ska presenteras.

I juni genomförde jag min första utbildning i Våga Fråga. Jag gjorde utbildningen för en ”testgrupp” på 12 personer. Syftet med att köra för 2 testgrupper innan utbildningen går i skarpt läge är att få slipa till mitt upplägg. Gruppens uppgift är att ge mig feedback på presentationen och upplägget. Den 4 september kl. 18,00-20:30 kör jag testgrupp 2 i Mönsterås. Om du är intresserad av att ingå i den gruppen så skicka ett mail till mig på
maria@suicidezero.se

Under sommaren har vi i Mönsterås kommun tagit fram en broschyr om vår utbildning i MHFA (Mental Health First Aid) som vi ska sprida ordentligt i alla kommunens förvaltningar och på allvar försöka få igång till hösten. 
Är du intresserad av att gå MHFA, läs mer här:

MHFA i Mönsterås kommun KLICKA HÄR

Den 17-7-17 klockan 07:17 startade två tjejer, Monica och Kicki, en cykling från Karesuando till Smygehuk. De ska på 12 dagar ta sig 2084 km på cykel genom hela Sverige för att under resans gång uppmärksamma den psykiska ohälsan och det alltför höga antalet självmord som sker varje år. Med dem på resan är Kickis man Frank som följer dem i bil med husvagn och står för markservice med fika, mat, tvätt, reparationer och allt annat som kan inträffa under den långa färden.
Kickis och Franks son Mikael tog sitt liv i juni 2013, så även de känner att vi måste bli bättre på att öppna upp i samtalen kring den psykiska ohälsan.
Den 26 juli åkte jag till Ödeshög för att cykla tillsammans med tjejerna ner till Jönköping.

Vi gjorde ett stopp vid Räddningstjänsten i Gränna och delade ut broschyrer om Suicide Zero samt lämnade ett par armband till de brandmän vi träffade utanför stationen.
I Gränna mötte ytterligare ett gäng cyklister upp och anslöt sig till oss. SVT Jönköping fanns på plats i Gränna och spelade in avfärden samt en intervju med Kicki.

Från SVT Jönköping KLICKA HÄR

Vi avlutade vår lilla del av färden i Per Brahe Parken i Jönköping där flera familjemedlemmar och vänner fanns på plats och tog emot oss. Tidningen var också där och uppmärksammade eventet och intervjuade tjejerna.

Tidningsintervjun KLICKA HÄR

Så ja, arbetet fortsätter, vi har mycket kvar och vägen är lång men det är bara att kämpa på.

Idag är det den 27 juli, för 26 år sedan födde jag världens finaste pojke, i alla fal för mig. Idag är det Fredriks födelsedag. Jag har sagt det förut men jag säger det igen, jag hade nog inte klarat av livet om vi inte hade fått vår lilla Harry. Mitt i vårt stora helvete fanns han där som en liten ängel och förgyllde vår vardag. Han kommer aldrig att minnas sin morbror, men han är på väldigt många olika sätt riktigt lik sin morbror Fredrik. De har samma gester, de gör samma små hyss och de har samma fina mjuka sätt.

Nathalie sa till mig vid matbordet för en tid sedan;
- herre gud vad Harry är lik Fredrik, det är som att det finns en liten bit av Fredrik i honom. 
Och så är det nog, det finns en liten bit Fredrik i honom.

”Framtiden återspeglar dåtiden”.

Stor kram / Maria