Jag sätter mig i skuggan på verandan med en kopp kaffe och plötsligt känner jag hur en stor sorg fyller mig. Jag känner tåren tränga fram i ögat och jag blir helt överrumplad av min reaktion.
Sill, nypotatis, grädde och jordgubbar är inhandlat, blommorna plockade jag igår, köttbullesmeten väntar i köket och nu skulle jag bara ta en kopp kaffe innan rullandet ska börja. Men plötsligt vill jag bara gråta. Något jag inte gjort på väldigt väldigt länge, så länge sen att jag nästan trodde tårarna tagit slut?
Sommar, sol, midsommar, värme och ledigt. Det är din tid nu Fredrik. Det är den tid på året som du gillade allra bäst. Att grilla, dricka öl, härja med din mamma och tävla om vem som blev brunast.
Jag går sakta upp på ditt rum och kikar in i din garderob. Några få plagg hänger kvar. En liten påse ligger kvar som jag öppnar. Det är presenter i den som jag gav dig din sista dag i ditt liv. De är oanvända, du hann aldrig nyttja dem.
Fan Fredrik, det är din tid nu, varför är du inte här då?
