Suicide Prevention Day 2015

Vilken vecka, en helt galet fullspäckad vecka.

I onsdags den 9/9 var jag på SPES möte i Kalmar och vi hade då besök av en journalist samt en fotograf som ska göra ett reportage om vår samtalsgrupp. Vi behöver nå ut till allmänheten om att SPES finns i länet så att de som drabbats eller de som ev. drabbas av det ofattbara ska kunna hitta till oss. Statistiken över antalet självmord säger att det i Kalmar län under 2014 var 39 personer som avslutade sina liv och vi vet att det under 2015 redan skett en hel del självmord i vårt närområde, så tyvärr får jag väl ändå säga, finns det ett behov av en anhöriggrupp. 

Att gå på SPES möten är för mig fortfarande väldigt kluvet, å ena sidan känns det bra, här får jag stöd av andra som har samma sorg som jag själv, men å andra sidan känns det skitjobbigt, för när det kommer nya sörjande till gruppen kastas jag tillbaka i tiden och allt rivs då åter upp.  Men jag ska ge det ett halvår till sen får jag se om jag fortsätter som ordförande eller om det är någon som kan ta över min post?

Torsdagen den 10/9, Suicide Prevention Day.

Dagen började tidigt med att jag redan 07:15 i direktsändning var med på Radio Kalmar och pratade om självmord, om Fredrik, och om min sorg. P4 Kalmar sände under hela förmiddagen på temat Självmord eftersom det var internationella Suicid Preventiva dagen.

Jag kände mig riktigt nervös och precis innan sändning var jag lika torr i munnen som sanden är i Saharas öken, men efter bara någon minut så kändes det helt ok faktiskt. När vi var klara blev det nervöst igen, ända fram tills dess att jag själv kunde höra inslaget på webben. 
Min medverkan i Radio Kalmar. Lyssna HÄR

Tillbaka till jobbet för att tillbringa förmiddagen på utbildning i Arbetsmiljö.

Jag kan ju ärligt säga att mina tankar flaxade åt många olika håll istället för att vara där de skulle. 

Vid 17 tiden var vi på plats i Kyrkparken för att börja placera ut och tända ljus. Det tar sin lilla stund att arrangera och tända 1531 gravljus. Väldigt många kom tidigt till Parken för att hjälpa oss tända och fixa. Jag känner stor tacksamhet till alla som engagerar sig och hjälper till. 

Det är helt uppenbart att självmord berör många och att det finns flera som under många år varit tysta om att de har någon i familjen eller i sin närhet som begått självmord som nu vågar börja tala om det. Kanske för att jag så öppet gått ut med att Fredrik begick självmord? Hur som helst så känns det bra tycker jag för det är ganska starkt rotat i oss människor att det är fult och skamligt att begå självmord. 

Det är inte mer än knappt hundra år sedan vi inom kristendomen inte tillät självmordsoffer att begravas på våra kyrkogårdar, de fick helt enkelt inte begravas i vigd jord utan hamnade utanför murarna. Bibeln ser egentligen självmord på samma sätt som på mord – För det är vad det är – själv mord. Gud är den ende som bestämmer när var och hur en person ska dö. Att ta makten i egna händer är enligt bibeln skamfullt mot Gud. 

Det är tur att det här har förändrats, även inom kyrkan.

Något som gladde mig extra mycket den här gången var att Suicide Zeros ambassadör Mattias Sunneborn och hans syster Ulrika kom till Mönsterås för att närvara på gudstjänsten i kyrkan och vid ljuständningen i Kyrkparken.

Stunden inne i kyrkan var väldigt fin och stämningsfull. Den här gången hörde jag vad Annette (prästen) talade om och jag var närvarande på ett helt annat sätt än jag var förra året. Robinholtas låt - Jag saknar dig, som han skrivit till Fredrik, och även Mauro Scoccos låt - När det otänkbara händer spelades i kyrkan. Kantorn sjöng och spelade, och vi sjöng tillsammans några fina psalmer. Det var många som gick fram och tände ljus i ljusgloben.

När stunden i kyrkan var slut samlades alla ute i Kyrkparken för att tända de sista av alla de 1531 ljusen. 

Ett tusen femhundra trettio en ljus, ett tusen femhundra trettio en liv - så onödigt.

Jag höll sedan tal på kyrktrappan och berättade också om vad som händer inom suicidepreventionen i Kalmar län och i Mönsterås kommun.

Mitt tal på kyrktrappan. Klicka HÄR

Jag är oerhört tacksam för allt stöd som jag känner från många håll. Framförallt från min familj som alltid blir delaktiga i mina påhitt - jag älskar er - men också stödet från mina arbetskamrater, från Phers arbetskamrater, våra vänner, Fredriks vänner men även från helt okända medmänniskor. 

Tack till er alla ❤️

Några speciellt riktade tack vill jag ge till;

Mönsterås församling, för att ni öppnar upp på ett väldigt generöst sätt.

Monica Kling, folkhälsosamordnare i Mönsterås kommun, för att du stöttat mig och trott på det här från första stund.

Folkhälsorådet, Mönsterås kommun, som stått för kostnaden av alla ljus.

Maria Persson, Coop Nära Berga, som sponsrat och hjälpt till att beställa alla ljus.

Knut Hävemark, Kommunkollen, för en jätte fin annons.

Marina Karlsson, Nelsons Café, för att du höll öppet för oss.

Åsa Borefur, Barometern, för fina artiklar.

Claus Kempe, Lana Österholm, vänner, för fina foton.

Styrelsen, Suicide Zero, för råd och peppning.

Mattias och Ulrika Sunneborn, ambassadörer Suicide Zero, för ert deltagande.

Alex, Matilda och Lina som ordnade med ljusplaceringen.

Jennifer, Angelica, Gabriella och Sofie som sålde armband och samlade in gåvor i bössorna.

Vi måste fortsätta arbeta mot ett Suicide Zero / Maria

Suicid-Prevention Day i Mönsterås

Luften gick ur mig.

Vilken kväll vi fick i Mönsterås kyrka och Kyrkpark på Suicid-Preventions dagen den 10 september.
Det var så många som kom och det kändes så himla bra för mig.
Jag blev både rörd och varm inombords när jag såg alla från Kost & Städtjänst, alla vänner och alla politiker från olika partier. (Kyrkans personal uppskattade det till ca 300 personer)
Tusen tack Alla, ni gav mig en skön känsla.
Jag har under den här tiden som gått sedan Fredriks självmord (snart 1 år) ofta känt mig så övergiven i min sorg. Det är väldigt få som pratar med mig om Fredrik, det är ingen som frågar, det är ingen som undrar varken om det ena eller det andra. Han är ju fortfarande min son, han är med mig i tanken mycket mer idag än vad han var när han levde. Han är med mig i princip hela tiden. För mig är det inte konstigt att prata om honom. Det känns helt ok, det känns bra att få göra det.
Så nu kändes det väldigt skönt att få se er där, jag är inte övergiven!  Tack ❤️

Det kändes också mycket bra för mig att flera av Fredriks vänner fanns på plats. Det betyder nästan ännu mer för mig. Sen är jag lite dålig på att känna igen alla ungdomar, speciellt er från Torsås trakten eftersom jag inte träffat alla utan mest sett er som profilbilder på Facebook.
Om ni ser mig ute någonstans så kom gärna fram och tala om vilka ni är.

Det blev alltså en väldigt bra kväll.
Texten som Anette (prästen) läste i kyrkan var fin, den berörde ämnet på ett väldigt bra sätt. Tyvärr hörde jag inte allt hon sa för jag var så koncentrerad på att inte börja gråta, inte bli för berörd.
Jag var så koncentrerad på att vara stark för att kunna klara av mitt tal lite senare på kyrktrappan.
Jag undvek att titta på vilka som satt i kyrkan, det klarade jag inte för då hade allt kommit mig  för nära.

Talet jag höll på kyrktrappan gick bra tycker jag. Skönt. Jag var helt torr i munnen och pulsen slog stenhårt i min halsgrop.
Alf (Fredriks begravningspräst) kramade om mig och viskade i mitt öra - du är stark som en björn. Nej, Alf, jag är bara så stark som jag måste.

Känslan att se alla de 1600 ljusen tända runt nästan hela parken går inte att beskriva.
1600 ljus - 1600 liv. Så onödigt. Bakom varje ljus/person finns en familj och släkt, det finns vänner och det finns arbetskamrater. Jag läste någonstans att samhällskostnaden är ca 5,5 miljarder.
Så onödigt.

Det var väldigt många som hjälpte till med att tända ljusen. Alla var så engagerade och tände och tände. Tyvärr blåste det lite för mycket så ljusen slocknade hela tiden men senare när mörkret föll och det blev vindstilla var det så vackert.
Vi avslutade kvällen med te och macka på Glada Kocken som hade öppnat för att vi skulle få fika och samla ihop oss lite.

Innan vi åkte hem gick vi upp i kyrkparken en sväng till och tände alla de ljus som vinden åter hade släckt.


Vilken känsla. Trots att klockan då passerat halv tio var det mycket människor ute och tittade på ljusen. Det vilade ett skönt lugn över parken.

Eftersom vi inte hade lock på ljusen slocknade de lätt av vinden så vi tände om alla ljusen både på torsdag- och fredag kvällen. Det är väldigt många som kommit fram och frågat varför de lyser och vad de betyder. När vi förklarat har alla tyckt att det är en viktig fråga som vi måste uppmärksamma mer.

Idag, lördag, när Pher och jag var och städade bort alla ljusen kom det fram flera igen som undrade.
En man pratade länge och tackade mig till sist med en kram och tyckte jag dragit igång något väldigt viktigt.
Det är precis det jag önskar...att jag dragit igång något, att jag har skjutit startskottet för ett fortsatt arbete i detta stora, viktiga, känsliga och svåra ämne.
För vi måste våga, vi måste jobba för en nollvision av självmord, vi måste jobba för ett Suicide Zero.

Som Anette sa i sin predikan......
- Du vet väl om att du är värdefull ❤️
Det är precis det vi är, värdefulla och älskade av någon, det måste vi alltid komma ihåg även i svåra stunder, för i svåra stunder hamnar vi alla någon gång, ibland till och med flera gånger.

Jag vill tacka alla som gjorde den här kvällen möjlig.
Först och främst, tack till min familj som alltid blir involverade i mina projekt vare sig de vill det eller inte ❤️ Jag älskar er.
Och så ett Speciellt Tack till;
Monica Kling, folkhälsosamordnare i Mönsterås kommun
Ludmilla Rosengren, ordförande i Suicide Zero
Alf Johansson, kyrkoherde i Mönsterås församling
Maria Persson, butikschef Coop Berga
Patrik Lund, vän som ordnade ljustransport
Vaktmästeriet, Mönsterås församling
Linn & Anita Skoglund, Glada Kocken Mönsterås
Och till alla er som så engagerat hjälpte oss med ljusen, ingen nämnd och ingen glömd❤️

Ett stort tack även till alla er som skänkte pengar till min insamlingen för Suicide Zero.
I sparbössorna vi hade framme kom det in nästan 1300 kr som nu är insatta på insamlingssidan.
Insamlingen pågår till den 30 oktober. Länk till sidan Klicka HÄR

Tillsammans är vi starka
Kram Maria