Fredrik

Fredrik
Visar inlägg med etikett Ironman Kalmar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ironman Kalmar. Visa alla inlägg

onsdag 19 augusti 2015

Ironman Kalmar 2015

När jag i måndags efter den stora Ironman festen läste det som Barometerns krönikör skrivit om att vi befinner oss i Ironman bubblan förstod jag exakt vad han menade.
Han skriver b.la. att -vi som bor i närheten av Kalmar/Öland känner oss helt uppslukade av denna enorma fest och vi imponeras rejält av alla duktiga atleter. Han skriver vidare att, - vi som bor här vet också att det i lördags sattes ett nytt svenskt rekord med tiden 8:08:05 och att killen som tog hem segern heter Patrik Nilsson och bara är 23 år. Men hur är det med resten av landet? Hur är det med dom som bor utanför vårt postnummerområde? Alla dom som knappt vet vad en Ironman är.

Distanserna som ska utföras på den maximala tiden 16 timmar är 3,86 km simning, 18 mil cykling och avslutningsvis 42,2 km löpning. Det är galet, det är till och med riktigt galet men det är FEST med stort F. Ironman i Kalmar är en otroligt publikvänlig tävling och det märks verkligen, det kan jag lova. Uppskattningsvis var det ca 70 000 åskådare som följde racet och norska Mette Moe som kom på tredje plats i damklassen sa att publiken i Kalmar är bättre än den norska publiken på skid-VM i Norge och det säger en hel del.

Vad har det här med Fredrik att göra undrar säkert någon av er? Egentligen inget alls, men det här är en helg som fyller mig med så mycket positiv energi, så mycket kraft och en sån himla massa bra känslor så jag måste bara få dela med mig av det. Jag blir verkligen helt upprymd.
Den stora festen börjar egentligen redan på onsdagen då Kalmar Minitriathlon går av stapeln. 1200 deltagare kom iår till start och det fanns både elit och motionärsklass. Jag tävlade för tredje året i rad och det är en riktigt häftig känsla att få vara en del av det här. Jag gjorde inte någon speciellt bra tid men bara att få uppleva känslan av så mycket glädje, det är riktigt häftigt, och självklart sprang jag i mitt supporterlinne för Suicide Zero.
Jag i mitt fina linne. Kalmar Minitriathlon 
På lördagen den 15 augusti gick så det stora racet, IRONMAN. 

2700 triatleter från 49 länder var anmälda, dock var det 500 som aldrig kom till start. 
Vi installerade oss i hamnen klockan 06:00 på morgonen som då redan var full av människor som skulle vara med ifrån början. Vi åt frukost på Hamncaféet och intog sen fina platser precis mitt emot starten. 
Det är mycket känslor. Det är så vackert, solen är på väg upp och ja.. kan det bli bättre? När Kenta ljuder ur högtalarna med -Just idag är jag stark, då kommer mina tårar. Därefter står vi upp för den svenska nationalsången och sen går startskottet.

Starten efter elitklassen.
2200 atleter glider i en jämn ström ner i vattnet och ut i den för dagen blåsiga och gropiga Östersjön. Det blev en tuff simning för många, flera berättade efteråt om hur sjösjuka de blev och att de kräktes i vattnet. Ca 40 personer fick bryta simningen och plockas upp av sjöräddningsbåtarna. 
Tävlingen fortsatte med cykling och det var blåsigt värre när de trampade över Ölandsbron för ett antal mil på Öland innan de vände tillbaka till Kalmar för ytterligare några mil.

Förste herre ut på cykeln, Patrik Nilsson.

Vi fanns troget på plats under hela dagen. Vi hejade och vi ropade på alla duktiga kämpar, vi klappade så händerna brände. Vi hade några för oss speciella personer som vi följde på olika ställen under alla racen och som vi tjoade på extra mycket när de passerade oss men vi höll också koll på dem i telefonappen med tider och mellantider. Det var så spännande, det är så galet.
Efter 18 mil på cykel ska då hela tävlingen avslutas med ett marathon. Oj oj så tufft, då var det riktigt varmt och soligt.

Heros Hour 
Hela tävlingen avslutas med Heros Hour då de sista deltagarna måste passera över mållinjen inom sina16 timmar för att få sin medalj och för att få höra de magiska orden,
-You are an IRONMAN 🏆
Sen fylls himlen av ett hejdundrande fyrverkeri. 
Vilken morgon, vilken dag och vilken kväll. I ❤️ IRONMAN 

Fyrverkeriet över domkyrkan.

                                   
                                                           Målgång för Patrik Nilsson  
                                                    

                                       
                                                               Min lillebror Lars Pedersen 
                                                             
                                                             Cyklarna inplastade för natten.
                                     
                                                                       Kalmar Hamn
                                     
                                     


söndag 17 augusti 2014

Ironman Kalmar 2014

Det här inlägget handlar inte så mycket om Fredrik utan om något som jag tycker är riktigt roligt, som jag fylls med glädje av och som jag också får en hel massa positiv energi av.
Förra året, 2013 var Fredrik med oss nästan hela dagen för att heja fram sin morbror till mållinjen.

Ironman veckan i Kalmar startade upp med Kalmar Mini Triathlon på onsdagen den 13 augusti.
Jag var en av de 1100 deltagarna och wow, så himla roligt.
530 meter simning, 18 km cykel och slutligen 4,2 km löpning.
Sol, massor av folk och alla är så glada och peppande. Jag hörde mitt namn ropas från många olika håll och det är en riktigt häftig känsla. Det är så roligt, jag känner mig verkligen glad.

Inför tredje upplagan av Ironman tävlingen i Kalmar rustade vi i år upp ordentligt.
Vi hyrde husbil och parkerade oss centralt och bra vid Kalmar gästhamn.

Det var 2700 anmälda deltagare från 48 länder, 2086 kom till start och 2004 triatleter gick i mål.
De ska simma 3,8 km, cykla 18 mil och så avsluta det hela med att löpa ett maraton på 4,2 mil. Det är galet, det är riktigt galet men det är så otroligt häftigt. Man räknade med att ca 50 tusen åskådare skulle stå längs med banan men jag hörde igår att de gissade på att det kanske till och med var uppåt 70 tusen i år? Imponerande.

Vid halv sju på morgonen stod vi redo vid starten i Tullhamnen.
Helt vindstilla, klarblå himmel och solen på väg upp ur havet med Ölandsbron som siluett i bakgrunden, det är mycket vackert.
Trots den tidiga timmen är det redan massor av publik i alla åldrar och när Sveriges nationalsång ljuder ur högtalarna då får jag både ståpäls och tårar i ögonen.

Där går startskottet och tävlingen är igång.
Oj, oj oj  vilken dag de har framför sig, men nu ska de äntligen försöka få sitt kvitto för allt slit de lagt ner. Ironman medaljen!
Kör hårt nu alla!

Min bror är inte med på tävlingen den här gången. Han har varit med i Kalmar både 2012 och 2013 men har för 2014 valt att göra Ironman i Frankfurt och i Florida i stället. Frankfurt genomfördes i juli och till Florida bär det av i november.

När de första atleterna började växla om från cykling till löpning, cyklade vi ut till Norrliden i Kalmar där vi sedan tillbringade hela eftermiddagen för att heja och klappa fram alla duktiga triatleter. Min bror och hans Ironman kompis hade fixat ett stort tält där vi grillade, spelade musik och bjöd på dusch till dom atleter som ville ha. En del rör inte en min när de springer förbi men många bjuder verkligen på sig. Det är kul.

En kvinna som skulle varit med och tävlat, Lena Karlson, avled väldigt tragiskt i juli i år då hon var ute på en träningsrunda med sin cykel och kolliderade med en hjullastare. Hennes namn fanns fortfarande med i startlistan och när jag såg en man springa med dubbla nummerlappar tänkte jag först - konstigt, varför har han två? Men när jag såg honom igen på andra varvet då såg jag att det var Lenas nummerlapp han sprang med. Hua...., då snöpte det ordentligt i min hals och tårarna kom.

Vi avslutade kvällen med Hero's Hour på Stortorget i Kalmar där alla atleterna till slut når the finish line. Vilket jubel och vilken känsla, det är nästan magiskt. Det måste kännas underbart att få passera över mållinjen som en Ironman/woman
En kille som passerade mållinjen togs emot av sin fästmö. Hon slängde sig om halsen på honom, kramade honom och grattade, då sköt han henne ifrån sig, tog han ett steg bakåt, la sig ner på knä, tog fram en ring och friade till henne ❤️

Precis innan klockan 23:00 då målet stängde kom de sista atleterna in över mållinjen.
Jag funderar på vem som egentligen gör den största prestationen ?
Är det vinnaren Horst Reichel med 8.13.01 eller är det den sista deltagaren Daniella Meitzner med 15.59.55?
Hon har ju ändå tragglat nästa dubbelt så lång tid som honom.
Ja, men oavsett vilken tid de har, i mina ögon är de alla hjältar.

Hela Ironman festen avslutades med ett hejdundrande fyrverkeri.
Vilken morgon, vilken dag och vilken kväll. Jag va helt slut, händerna va alldeles röda av allt klappande, halsen något hes och ryggen värkte lite efter att ha stått upp nästan hela dagen, ....
ja....det är faktiskt ganska jobbigt att va publik också!

SVT Smålandsnytt från Ironman  Klicka HÄR

Ibland måste sorgen ta paus och min själ måste få påfyllning av ny och frisk energi och det har denna helgen verkligen gett mig 😊

Maria