Begravning

Efter mycket funderande hit och dit bestämde jag mig till slut för att dela med mig av Fredriks begravning.

Jag var den i familjen som var väldigt bestämd med att begravningen skulle hållas inom familjekretsen och det var på grund av det beslutet som vi valde att ha en minnessamling för alla Fredriks kompisar och vänner veckan före begravningen.
Jag förstår nu att jag befann mig i chock just då och att jag såg begravningen som ett högt, stort och alldeles oöverkomligt Mount Everest. Att jag skulle klara av att ta mig upp och över det berget var i min värld just då heeeeelt obegripligt. Att jag dessutom skulle göra det tillsammans med Fredriks alla vänner, nej ... det kunde jag bara inte. Det skulle jag aldrig orka, jag orkade ju knappt leva och andas själv.

Att planera för sitt barns begravning ska ingen förälder behöva uppleva. Det är ofattbart, det är fullständigt overkligt och det är alldeles fruktansvärt.
Jag kunde inte tänka. Min hjärna måste ha kopplat in autopiloten, för min kropp var ju där men jag vet i sjutton om mitt huvud var med?
När vi satt hos begravningsentreprenören kände jag bara - det här vill jag inte vara med om, - snälla snälla ta mig härifrån, - väck mig nu och säg att allt bara är en sjuk jävla mardröm. 
Jag ville verkligen INTE sitta där. Jag ville verkligen INTE sitta där och formulera en dödsannons. Jag ville inte bläddra i alla fina kataloger för att välja kista, urna och blommor till min egen son.

Efter besluten hos begravningsentreprenören var vi ändå inte klara, några dagar senare var det dags att träffa Alf (prästen) för att planera själva begravningsakten mer i detalj. Vilka psalmer ville vi ha? Vilken musik skulle spelas? Vilka sånger? I vilken ordning skulle allt ske? Jag kände mig totalt slut, jag kände mig fullständigt tom.

Fredrik, Fredrik, ååå.. min älskade Fredrik varför blev det så här?

Så kom då begravningsdagen, den 31 oktober 2013.
Hela min kropp var i fullständig anspänning. Förmiddagen minns jag nästan inte. Jag gick från rum till kök, från kök till rum. Jag frös och jag svettades. Jag ville kräkas. Det var total kaos i mitt inre.

Jag minns nästan inte ett enda ord av det prästen sa under begravningsakten. Det är som om hela begravningen ligger insvept i ett grått dimmtäcke. Men jag minns den vita kistan och jag minns det vackra hjärtat av röda rosor som stod på kistan, det har liksom etsat sig fast i mitt huvud. 
Han ligger där i, han ligger där i, min älskade Fredrik ligger där i, det dunkade i mig hela tiden. Vi satt så nära kistan så blommorna låg precis vid mina fötter, om jag sträckt ut handen hade jag nog nästan kunnat ta på kistan.
Åh... så fruktansvärt sorgligt ... jag ville bara skrikit rakt ut...
Men som vanligt ska jag vara stark och "duktig", när jag helst av allt skulle velat krypa ihop i fosterställning och försvinna från jordens yta.

Jag hade kunnat ta farväl alldeles ensam och på mitt eget sätt, men så fungerar det ju inte. Nu gjorde vi det tillsammans.

Det är väldigt svårt att beskriva och förmedla känslor i text men bilder säger mer än ord. Mitt bildspel här nedan får tala.
(Jag har tillåtelse av både Nathalie och Anders att dela bilderna.)

Adjö min älskade son, I'll see you again ❤️
Klicka på länken nedan:

Fredriks begravning KLICKA HÄR

Mamma

Min ängel

Det landade skyddsänglar i min brevlåda häromdagen. De heter Fredrik och kommer från Idas skyddsänglar.
Ida har gjort en speciell ängel i en fin turkosblå färg som hon döpt till Fredrik.
Jag har beställt änglar och tänker ge Nathalie och Annie varsin Fredrik ängel när de båda fyller år i mars. Självklart har jag en egen ängel också.

Fredriks ängel är blå som himlen.

"Because someone we love is in heaven.. there´s a little bit of heaven in our home."

Med min beställning hade Ida även skickat med en liten skyddsängel till lilla Harry. Det är ju klart att lillfisen också ska ha en ängel, hur kunde mormor glömma det?

Ni som vill ha en sån här fin Fredrikängel kan gå in på www.idasanglar.se och beställa en där.
Ni hittar även Idas skyddsänglar på Facebook.

Idas änglar

Vill du komma direkt till länken med Fredriks ängel, klicka nedan

Direkt till Fredriks ängel


Shirley Clamp har gjort en väldigt fin låt som heter, Jag fick låna en ängel. Den berör mig verkligen. Jag saknar Fredrik så enormt mycket varje dag.  ❤️
Älskade unge, ibland tror jag du bara ska stå här i hallen och att allt är som vanligt.

Shirley Clamp

Jag älskar dig Fredrik ❤️
Mamma

Att synas och höras

Det är väldigt många som hört och fortfarande hör av sig till mig för att de sett och läst min blogg.
Det är både människor som jag känner och människor som för mig är helt okända.
Samtidigt som jag tycker det känns bra att få stöd av andra som befinner sig i samma situation så är det ju egentligen inte alls bra. Att vi befinner oss i situationen alltså. Det är bara så oerhört tragiskt. Vi är alldeles för många som mist våra älskade barn i Suicid, och dessutom bara fortsätter det,
det pågår nu ....hela tiden, varje dag, varje vecka, varje månad.
Det är så fruktansvärt, det finns inte ord för det.

Innan Fredrik dog hade jag inte en aning om att siffrorna för självmord är så höga som de är.
Att det idag är den vanligaste dödsorsaken bland våra 15–24-åringar.
Var tionde person som tog sitt liv under 2012 var ett barn eller en ungdom under 25 år.
Totalt 154 personer.

I Aftonbladet pågår just nu en artikelserie under 6 dagar som handlar om just detta med självmord ur olika synvinklar.
Det är mycket bra tycker jag, för vi talar nästan aldrig om det. Det är som - talar vi inte om det, så finns det inte.
Det är fortfarande år 2014 förknippat med skuld och skam på något konstigt sätt.
Jag kan känna det själv, det är nästan ingen som pratar om Fredriks död med mig. Jag kan tänka att om Fredrik hade dött i en sjukdom så hade det säkert varit på ett helt annat sätt, då hade det varit mer legalt att prata om det, eller hur jag ska säga?

Tänk om jag hade jag haft all den information som jag har idag om det samhällsproblem som det faktiskt är. Kanske hade jag/vi då sett signaler på Fredrik? För nu med facit i hand så kan vi faktiskt ana att vissa saker vi läst om nu stämmer in på hans beteende.
Men om, ja.... om, .....alla dessa OM.

Jag har återigen fått mail från en reporter som vill komma hem till mig och göra en intervju. Första gången han hörde av sig var jag tveksam och sa nej tack, men nu har han hört av sig igen och efter en del övervägande har jag bestämt mig och sagt ok.
Det är ju trots allt bra att vi syns och hörs !

Reporten hade sett artikeln om mig i Blekinge läns tidningen där det stod om mig när jag vann platsen på Tjejplanet till Tjejmilen i Stockholm i september. Jag var ju även i en stor artikel i Barometern om just denna vinst. Att vinsten kom i samband med Fredriks död kändes väldigt kluvet. Skulle jag orka? Ja, det är bara att pröva. Jag har något att fokusera på och tjejmilen är ju inte det enda lopp jag tänkt genomföra i år.
Så den här nya artikeln tror jag kommer att handla om både Fredrik och mig?

Vill ni läsa det som stod i tidningen när jag vann platsen till Tjejplanet, kan ni följa länken nedan.

Artikeln om min vinst på Tjejplanet/

Vi får fortsätta kämpa, med våra liv, med vår vardag och med den här nya världen som vi ofrivilligt har hamnat i ❤️
Kram, Maria