Fredrik

Fredrik

söndag 19 augusti 2018

SWEDEMAN Xtrime Triathlon

IRONMAN festen i Kalmar 2018 är över för den här gången. Lika härlig, häftig, galen och rolig som alltid. Vädergudarna verkar gilla evenemanget lika mycket som vi för de levererar alltid och ger oss det bästa av väder. Känslan som sprider sig i kroppen när man står på Elevatorkajen runt halv sjutiden på morgonen tillsammans med tusentals andra är svår att beskriva, den måst upplevas. 
När solen är på väg upp ur ett stilla vatten, när musiken dunkar ur högtalarna och väcker upp hela Kalmar, när Paul Kaye och Björn Mortensen gör allt för att få igång pulsen på oss i publiken och när Elin precis före start sjunger den svenska nationalsången, då har de lyckats. 
Dagen avslutas 16 timmar senare med samma häftiga känsla som när den startas. Jag får en klump i halsen och en liten tår i ögat när triatleterna passerar mållinjen och får publikens enorma stöd i form av skrik, jubel och applåder och så de magiska orden,
- You are an IRONMAN
💙

Men det här inlägget ska handla om ett annat galet race som vi var med om helgen innan Ironman i Kalmar. En helt otroligt rolig helg med SWEDEMAN Xtrime Triathlon runt Åre i västra Jämtland.
Här är det 3,8 km simning, 20,5 mil cykel och 4,1 mil löpning och alla delarna skall ske i en följd. Alla tävlande som har kraft och ork kan ta sig i mål, men det finns en tidsgräns som kallas cut off. På den här tävlingen innebar den att alla delar utom de sista 10 km av löpningen måste klaras av innan klockan passerat 18;00. Lyckades man med det så fick man fortsätta den sista milen upp till toppen och målet på Åreskutan som ligger 1420 meter över havet. Om man däremot inte klarade att ta sig till den sista stationen vid Huså innan cut off tiden gått ut så fick man göra den sista milen på en annan sträckning. 
På den sista milen ska de tävlande ha med sig sin support som de ska springa, gå och klättra tillsammans med fram till mål.
De som har målgång på toppen föräras med en gul t-shirt och de som har målgång vid Huså får en vit t-shirt. Allas mål är självklart att komma hem med en gul t-shirt.
För att få delta i racet söker man sin plats. Det var knappt 400 personer som sökte de 250 platserna. Till start kom 183 triathleter och av dem gick totalt 153 i mål och då var det 102 av dem som gick i mål på toppen. 

Vår uppgift var att under hela racet supporta min bror Lars som var en av deltagarna. Vi skulle langa mat och dryck, se till att alla prylar och kläder fanns på rätt plats i rätt tid och peppa och pusha honom under hela loppet. Pher agerade chaufför (körde ca 30-35mil), jag langade mat och dryck och Lasses son Sebastian sprang med honom den sista milen in i mål. Alla hejade, filmade och fotograferade.

Pär Eriksson och Lena Halvari var också med och tävlade. Pär (Pesso) hade sin kompis Sammy med för support och Lena hade sin son Steinar med, så totalt var vi 8 personer som åkte upp till Åre. Vilket gäng, vilket team 💙

På tävlingsdagen vaknade vi runt 3 på morgonen och ute blåste det full storm! Det ven i rutorna och tro det eller ej men det blåste så jäkligt att sängen på hotellrummet gungade 😱
Vid klockan 05;00 gick startskottet och ut i det 16 gradiga vattnet sprang 183 triathleter i svarta våtdräkter och gröna badmössor. Simningen startade i sjön Östra Noren och avslutades alldeles under Sveriges största vattenfall Tännforsen. Det blåste vita gäss på vattnet och vågor slog över alla grönklädda huvuden  innan de kom in på lugnare vatten. Jag anar att de drog i sig en och annan kallsup innan de hittade rytmen i simning och andning. 
Lena var snabbast upp ur vattnet av våra tre triathleter och ca 2 minuter efter kom Pesso, Lasse kom efter ytterligare 3 minuter. Jag mötte honom vid brynet med flipflops och så hade vi 400 meter uppförsbacke upp till T1 för klädbyte innan det var dags att ge sig iväg ut på cykeln i 20,5 mil. En cykeltur i ett mycket backigt landskap och tyvärr med en hel del trafik då ca 8-9 mil gick på E14. En blåsig cykling som stundtals bjöd på 28 sekundmeter i byarna och alltså en helt galen motvind och dessutom med inslag av regn på sina ställen. 
Pesso berättade efteråt att de i en lång uppförsbacke låg i ca 20 km/tim och när de vänt tillbaka och trodde de skulle får skjuts av nedförslutet fick de istället trycka på för fullt för att kunna komma upp i ca 17 km/tim, galet! 

Löpningen är ett eget kapitel. Terrängen var sjukt kuperad, riktig traillöpning som först gick över lilla Åreskutan. På stigar, i snår, på spångar, över myrar, klättring upp och klättring ner.
Från T2 till Fröå Gruva var det 19 km, det tog 2 timmar och 40 minuter för Lena att göra den sträckan. Pesso kom dit ungefär 5 minuter efter Lena och Lasse 4 minuter efter Pesso. Lite påfyllning av vätska och ny energi och så en mage på Lasse som börjat spåra ur. 
Till T2a var det nu 12 km kvar och det var alltså dit som man måste hinna innan cut off tiden gick ut. 
Vi insåg att det skulle bli tufft men vi gjorde vårt bästa för att ge dem hopp om att hinna nå Huså inom tidsgränsen. Nu var det bara två ställen kvar som vi kunde se dem på innan de var framme i Huså. Vi plockade snabbt ihop alla prylar och körde vidare. Vid sista stället fick vi klart för oss att tävlingsledningen förlängt cut off tiden med 30 minuter så nu tändes hoppet på nytt, nu gällde 18:30. Kör kör kör!! 
Vid Huså stod vi supportrar samlade, vi var så himla nervösa för hur våra triathleter skulle hinna fram i tid. Vi hoppade upp och ner och tittade oavbrutet på klockan.Till slut kunde vi inte stå kvar utan sprang ner för att möta dem. Det var bråttom nu och vi ville verkligen peppa fram dem till cut off linjen. Till slut kom Lena, hon såg riktigt trött och sliten ut. Vi ropade och sprang med henne, - skynda skynda, spring Lena du hinner. När hon i uppförsbacken började gå skrek vi bara -spring, spring Lena du hinner.  Hon passerade linjen på sekunden. Hon blev sist in sen stängde de för toppgång. Så tyvärr, tyvärr hann varken Lasse eller Pesso fram i tid. Riktigt surt men sant.

Lasse, Sebastian, Pesso och Sammy gjorde tillsammans den sista milen nedanför fjället medan Lena och Steinar gav sig iväg upp på en riktigt tuff tur till toppen på 1420 meter.
Pher och jag tog bilen och körde tillbaka in till Åre för att där ta kabinbanan upp till Åreskutan och ta emot Lena och Steinar med den norska flaggan. 
När vi åkte upp var det klart och fint väder men det blåste fortfarande hård vind. Kabinbanan hade varit stängd hela dagen pga blåsten men vid tvåtiden togs beslutet att öppna den för att få ner de tävlande. När vi kom upp var det ca 3 grader och så som sagt, den jävla blåsten. 
Bara någon halvtimma efter att vi kommit upp drog dimman in. Det var ett moln som lade sig som ett lock över toppen. Vi såg inte många meter framför oss och jag blev orolig att de tävlande skulle gå vilse på toppen. Vi gick några hundra meter för att möta Lena och Steinar men stannade eftersom vi inget såg. Vi stod rakt upp och ner som två statyer, fullt påklädda och bara stirrade rakt in i dimman. Plötsligt hörde vi några prata och visst lät det som norska? vi skrek - Lena? Och hon skrek tillbaka - Jaaa.... och plötsligt anade vi dem i dimman. 
Yes, hon hade fixat det, hon hade klarat hela detta galna race ända fram till toppen och kan nu kalla sig SWEDEMAN eller kanske Swedewoman?
Hon är galet stark och hon har ett pannben av betong tror jag. Varje gång vi träffade henne utmed banan hade hon ett stort leende på läpparna, det var bara i den sista backen upp till T2a som hon inte hade något facebreak alls. 
Så det där med ”race with a smile”, det kan verkligen du Lena!

Stort grattis till er alla tre för en otrolig prestation och för att ni klarade av detta galna race. Den styrkan och den envisheten ni besitter är det inte många som har varken fysiskt eller psykiskt. Ett extra stort grattis till  Lena som kom på prispallen som tredje bästa dam 🥉
Självklart kammade hon hem en gul t-shirt också 💛och en startplats till Norseman 2019 😱🇳🇴

Snart tycker jag vi kan få kalla oss professionella IRONMAN supporters för i oktober åker vi till Barcelona och supportar igen och då blir det vår tionde IRONMAN tävling 🏊🏼‍♂️🚴‍♂️🏃‍♂️

Se bilder och länkar nedan:

Lena, Pär och Lars

Nedanför vid Tännforsens vattenfall, mål för simningen
Tännforsen
20,5 mil cykling

Målgång för Lars och Pär med Sebastian och Sammy (supporters)
Målområdet när vi kom upp på fjället
Lena och support Steinar i mål på fjället




SWEDEMAN KLICKA HÄR

Lena och Lars i sina finishertröjor
Från SWEDEMAN KLICKA HÄR


Hej från oss / Maria & Pher 

Officiella Rub á Dub support crew 

 

 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar