Fredrik

Fredrik

tisdag 30 juni 2015

Jag saknar dig Fredrik

I natt drömde jag att Fredrik kom hem. 
Han bara stod där i hallen och sa glatt - Hej, nu är jag hemma!
Först kunde jag inte fatta att det var sant, jag gick bara runt honom, klappade honom försiktigt på kinden och tittade noga så det verkligen var han, och tänk, det var det.

Han bara stod där i hallen och log med hela ansiktet.
Först blev jag helt förvirrad men sen blev jag sur och till sist utbrister jag,
- hur har du kunnat hålla dig borta så här länge utan att ge dig tillkänna? Två år, två långa år Fredrik. Fattar du inte vilket helvete du utsatt oss för? Tänkte du aldrig på oss? Hur gör vi nu? Du har ju en gravsten, ditt namn är ju hugget i en gravsten! Hur ska vi kunna radera bort ditt namn från stenen? 
Och jag som engagerat mig i Suicide Zero, hur ska det bli? ska jag fortsätta vara med där nu?

Tankarna virvlade runt runt men så vaknade jag upp i min säng och förstod att allt bara var en dröm.


Jag saknar dig så himla mycket Fredrik. Jag saknar det där vardagliga som att ringa och prata, skicka sms, höra hur din dag har varit, träffas en stund, få tjata lite på dig om att du måste äta lite bättre eller inte köra så fort, att vara rädd om dig och ja... bara sånt där som alla mammor tjatar om med sina pojkar.

Om jag träffade Alladin så skulle jag bara nyttja en enda önskan, och du vet vad?
Alladin. Ja, det var din favorit Disney. Ni som kände Fredrik vet att den här sången kunde han utantill och att han gärna sjöng den❤️ den tokungen.

Alladin klicka HÄR

Jag älskar dig Fredrik nu och för alltid ❤️ 
Mamma


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar