Andra gången

Jag har gjort det en andra gång, jag har cyklat Vätternrundan.

När jag den 14 juni förra året rullade över mållinjen i Motala efter min första Vätternrunda tänkte jag bara - aldrig mer!

Jag var helt slut. Inte bara fysiskt slut, jag var även psykiskt ganska skadad.

När jag tänker tillbaka på det idag kan jag faktiskt inte förstå hur jag ens kunde genomföra det?  

Knappt 8 månader efter Fredriks självmord och jag gjorde det.

Mina minnen från rundan är i princip obefintliga, visst har jag fragment av den men jag minns t.ex. inte namnet på några depåer eller på orterna vi passerade. Jag minns inte vart vi hämtade nummerlapparna eller diplomen, ja jag vet egentligen inte vad jag minns mer än att jag var slut, att en i vår grupp kräktes, att Fredrik fanns i mitt huvud hela tiden och att jag trampade på som en riktig tok. 

Men på något sätt var det här med träningen och att nå mina uppsatta mål mitt sätt att överleva och inte helt försvinna i min sorg.

Ni som varit på Liseberg någon gång och kört femkamp vet att där finns ett spel som heter Woody. Det är stockar som ploppar upp på olika ställen som man så snabbt som möjligt ska slå ner med en stor träklubba, och ungefär så kände jag det, som om sorgen slog ner mig varje gång jag försökte resa mig. Jag tror inte någon som inte själv förlorat ett barn kan förstå eller ens ana vilket helvete man hamnar i.

Men tillbaka till nuet. I flera månader efter målgången i Motala var det min starka uppfattning att jag aldrig mer skulle cykla Vätternrundan, aldrig. Men när hösten kom så ändrade jag mig och nu har jag alltså cyklat den igen.

Vilken skillnad på runda. Jag var mycket bättre förberedd mentalt den här gången. Det var roligt, det var till och med riktigt roligt. Jag mår helt enkelt bättre i mitt inre idag. 

Min Fredrikängel fanns med mig hela rundan även i år, men han låg där stilla på mitt bröst och hoppade aldrig in i min hjärna.

Min sorg och min saknad efter Fredrik är lika stor idag som den var för ett år sedan men jag har tagit in den i mitt inre på något sätt. Jag måste acceptera att mitt liv inte får ta slut bara för att Fredriks liv gjorde det. Jag lever. 

Vissa dagar är väldigt svarta, ibland varar det i timmar, ibland bara för ett ögonblick.

Jag älskar dig min underbara ängel, nu och fram till den dagen jag själv slutar andas. 

Vi ska ses igen, där på andra sidan ❤️ 

Mamma