Och just nu pågår livet

Dagarna blir just nu lite längre och lite ljusare för varje dag. Allt rullar på och det händer hela tiden nya saker. Tiden står verkligen inte stilla. 

Är det det som är livet? eller vad är livet? Varje dag, varje timma, varje minut och varje sekund, det pågår just här och det pågår nu. Det vet vi egentligen allihop men ändå glömmer vi ofta bort det. Vi tror att det är om 14 dagar när vi ska åka på semester, eller nästa sommar eller nästa helg eller nästa.....

Mycket i livet består av roliga saker men väldigt mycket är också riktigt tråkiga och ibland väldigt ledsamma saker, men det tillhör liksom livet det också.

Jag kom till skolan häromdagen för att hålla ett informations möte och möttes då av att alla 4 flaggorna hängde på halv stång. Solen sken, det var nästan vindstilla och så flaggorna på halv stång. Tårarna kom direkt och det knöt sig i magen. 

En av gymnasiets elever hade avlidit i cancer och skulle samma dag begravas. 

Då är livet för grymt.

Jag har några i min närhet som just nu kämpar med cancer behandlingar och mina tankar är ofta hos dem. Vilket kamp de för. Just nu, just idag, ja... precis hela tiden. Hopp som ständigt åker upp och ner. 

Då är livet också grymt. 

En av dem sa när vi pratades vid i veckan, - man vänjer sig, och det är nog så? Man vänjer sig.

Vi vänjer oss i nästan alla situationer, vi accepterar och vi ställer om till det som råder NU.

För vad har vi för val?

Igår blev en av mina vänner mormor till en liten flicka. Vilken lycka, vilken glädje, ett nytt litet liv. 

Då är livet underbart.

När vi senare på eftermiddagen som vanligt åkte till kyrkogården för att göra helgfint ringde det i klockstapeln och en familj var tillsammans med prästen på väg med "sin" urna till begravningsplatsen. Ups, där knöt det sig igen, - kör, sa jag till Pher, kör hem, vi åker hit imorgon.

Glädje och sorg, liv och död. Just nu pågår livet.

Jag känner mig ibland som en maskros. Jag ska stå upp även när benen ibland vill ge vika.

Kram / Maria