Måste du vara död så länge?

Min dotter Nathalie var 2 år och 4 månader när hennes lillebror kom till världen. Hon var en riktigt fin storasyster som verkligen älskade att pyssla om och att vara just stora syster åt sin älskade ”lillebo”.

Hon var snabb som en liten vessla och ville hela tiden hjälpa till med allt. Hon matade, vyssade och sjöng, hon lyfte och kånkade runt på Fredrik i hela huset. Ibland på ett ganska hårdhänt sätt. När han skulle sova middag fick vi låsa dörren och hänga nyckeln en bit upp på väggen för att han skulle få sova ifred.

En morgon när jag vaknade hade hon proppat hela spjälsängen full av leksaker över sin 6 månader gamla bror för att han skulle få låna allt. Därefter hade hon själv klättrat upp i sängen och dragit badrumsmattan över så de fick en koja. Uppfinnings rikedomen var stor och hon styrde och ställde. Fredrik fann sig i det mesta som liten men när åren gick kunde de ibland ryka ihop så stickor och strån rök, men när det verkligen gällde höll de alltid ihop.

De sista 2 nätterna i Fredriks liv sov han hos sin syster, så därför var det Nathalie och Thomas som sist såg honom i livet.

Jag har fått ta del av anteckningar som Nathalie skrivit till Fredrik efter hans självmord och som jag fått hennes tillåtelse att dela i ett blogginlägg.

Maria 

Till min lillebror.

4 november 2013

Fredrik, Fredrik det gör så ont. Jag saknar dig så mycket.

Igår var det en månad sen du tog på dig jackan, vinkade och sa – jag kommer tillbaka sen… men det gjorde du ju aldrig…

1 december 2013

Älskade ”lillebo”, idag är det en tung dag. Det är nu exakt 8 veckor sedan du vinkade och sa – jag kommer sen… men jag väntar på dig än.

Det är när jag inser att du aldrig mer kommer gående på uppfarten, eller att det inte är din bil jag hör, som jag får en klump i halsen. Jag saknar dig min fina ”lillebo”! Tanken på att aldrig mer få höra din röst eller att aldrig mer få krama om dig gör så himla ont.

Du sa ju alltid att – vi ska hålla ihop, jag lämnar dig aldrig.

Tedden, älskade lilla Tedden, vart är du nu? Jag saknar dig och älskar dig mer än du förstod.

9 januari 2014

Ååå…Tedden. Idag skrev Annie med sin lillebror på Facebook. Bara att säga eller att skriva ordet lillebror kan få mig att bryta ihop. Jag saknar dig så fruktansvärt mycket. Jag tänker på dig hela tiden. Tänk om jag bara kunde få krama om dig igen. Du har ju alltid funnits vid min sida, i vått och torrt. Allt är så snurrigt och konstigt, jag drömmer om dig om nätterna och tror när jag vaknar att du fortfarande finns hos oss… hos mig och hos mamma, pappa, Annie, Ellion och Harry. Älskade Fredrik! Idag skrev alltså Annie med sin lillebror och frågade om han ville sova över hos henne. Jag vill fråga dig detsamma! Tedden, lilla älskade ”lillebo”, jag saknar dig. 

Måste du vara död så länge? Kan du inte bara komma tillbaka?...

31 januari 2014

Det är så sjukt att du är borta! Jag tänker på dig varje dag och det sjukaste är att jag tänker att du inte lämnat oss. Det känns som att du är hos mig varje dag eller åtminstone känns det som att du var här alldeles nyss?

Älskar dig lillebror.

7 april 2014

Idag känns det som om det är samma dag som den 7 oktober. Samma väder. Klockan tickar och när visarna står på 15:25 får jag en brännande klump i halsen. Det är 6 månader sen mamma och Pher kom in till mig i sovrummet där jag låg och ammade och berättade att polisen nyss varit hos dem och att de hittat dig. Blev glad i en sekund innan jag fattade….

Fredrik, jag älskar dig och saknar dig.... varje dag.

18 juni 2014

Jag kan bli så arg på dig.

Jag glömmer ibland bort att du inte finns hos mig längre. Ibland vill jag ringa dig men kommer då plötsligt på att du inte kommer att svara.

Nu missar du att Harry älskar jordgubbar, du missar att han kan åla sig fram, du missar att han till och med vinkar. Du kanske ser det? Men i så fall ser du det ifrån fel sida.

Det finns ett tomrum i mig som ständigt gör ont. Det finns en brännande känsla i halsen, men jag sväljer och ler. Jag vill inte att Harry ska se och uppfatta mig som en ledsen mamma.

Jag älskar dig min fina lillebror, vi ses sen…

Sången med Peter Jöback är till dig Fredrik. Varför kunde du inte låtit mig hjälpa dig att bära? vi kunde ha delat ❤️  Klicka HÄR

Nathalie