Fredrik

Fredrik

fredag 3 oktober 2014

Årsdagen närmar sig.......

Årsdagen kryper närmre och jag känner oro i kroppen.
Jag har den här veckan känt hur ångesten kramar om i magen av många olika men egentligen helt vanliga saker. Som att vädret blivit höstlikt, att löven börjat gulna, att luften är högre och att solen nu skiner på träden och får löven att "brinna" så himla vackert.
Jag kollar nästan varje kväll på klockan runt 18:50 för att se hur mörkt det är.

När jag var i affären häromdagen och fick se att de börjat sälja clementiner och pepparkakor fick jag en sån "magkramare". För just clementiner, pepparkakor, bananer och kaffe, va det vi levde på de första veckorna efter Fredriks död. Då när vi fortfarande befann oss i "bubblan",.....i bubblan av total overklighet.


Mönsterås marknad närmar sig och även den fyller mig med ångest. Den dagen då vi hade bestämt att vi alla skulle träffas på Glada Kocken för att äta frukost tillsammans och sen gå på marknad, och även vår 6 dagar gamla Harry skulle vara med hela familjen för första gången.

Du kom aldrig, du mådde så dåligt att du inte visste vart du ville vara?

Dagen efter marknaden lämnade du oss för att aldrig mer återvända.

-----------------------



Min önskan om att vi i vår kommun ska få igång arbetet med suicid-prevention verkar gå i uppfyllelse.

I veckan som gått har jag återigen blivit intervjuad för en tidning. Det är nu vår lokal tidning Barometern som gjort en intervju med mig. De ska ha en mindre serie om suicid här framöver. Väldigt bra tycker jag. Vi måste ju lyfta upp ämnet självmord och tala om problemet för att  få upp ögonen hos den stora allmänheten om hur vanligt det tyvärr är. Vi måste få bort tabustämpeln.

Jag har också fått en inbjudan att komma till kommunens folkhälsoråd och berätta om Suicide Zeros arbete. Hur de arbetar och vad de tycker är viktigt att jobba med på det kommunala planet.
I folkhälsorådet sitter politiker från alla våra olika partier och jag ska alltså komma dit och presentera Suicide Zero. Spännande men också lite nervöst. Det måste ju bli bra och min erfarenhet av själva ämnet är ju inte så stort.
Innan Fredrik dog, visste jag inte ett enda dugg om det här. Det är ju på grund av det helvete som drabbade oss som fått mig att börja söka fakta och läsa på om ett för mig nytt ämne.

Om jag för ett år sedan vetat lite av det jag vet idag hade jag agerat annorlunda och Fredrik hade kanske då fortfarande funnits i livet?
Men om det vet vi inget och om det kan vi inte undra,...... jag vet, jag vet! .....och lika fan hamnar jag där. Om , hur och varför?

Maria


2 kommentarer:

  1. Tänker jättemycket på dig Marie och hela din familj!! Kramar från Mia Askbom

    SvaraRadera