Fredrik

Fredrik

söndag 6 juli 2014

Livsglädje

Jag är återigen där och balanserar på kanten till det svarta hålet.
Någonstans på vägen har jag tappat en del av min motivation och glädje. Jag tycker inte något lockar mig längre. Det känns som om jag lever och verkar per automatik. Jag bara gör saker för att jag måste, för att jag vägrar lägga mig ner under täcket, för att jag vägrar att inte fortsätta leva.
Jag har ju fortfarande väldigt mycket att vara lycklig och tacksam över även om jag stundtals kan ha svårt att se, det är så lätt att det mörka tar över.
Men jag vill inte ha något "låtsas liv". Jag vill göra något "riktigt", jag vill göra något som har ett bestående värde.
Är jag flummig? Ja, det är mycket möjligt men det finns något i mitt inre som mal, som tuggar och gnisslar som en rostig gammal kvarn.
Jag hamnar om och om igen i frågan, - vad är egentligen livets mening?
Vi ska vara så perfekta, vi ska visa upp vår fina yta, den lyckliga familjen och allt duktigt vi gör..... men till nytta för vem? vem är det vi lurar?
Jag saknar min mamma så otroligt mycket, att få tjata med henne om allt det som finns i mina tankar. Hon hade förstått.

Jag känner mig inte till freds, jag har en oro över livet. Jag känner oro över mitt älskade lilla barnbarn. Han som precis påbörjat sin livsresa. Där livet nu är som en oskriven bok där de vita tomma sidorna ska fyllas av fina minnen, av roliga, tråkiga, jobbiga, ledsamma, härliga och glada händelser men också av alla hårda prövningar han ska möta på livets krokiga väg. Allt måste gå bra. Han måste få ett lyckligt liv, en fin uppväxt och framtid. Jag vill att han ska få en mycket tjock och vacker "livsbok" att kunna bläddra i på sin ålders höst.

Jag tittade härom kvällen på gamla foton från mina barns uppväxt. Mina fina underbara ungar. Födelsedagar, semestrar, jular, skolavslutningar och det ena efter det andra.

Älskade barn, ni var min framtid.
Nathalie, är fortfarande min framtid, men Fredrik, är numera min dåtid.

Jag kände mig under Fredriks uppväxt ofta orolig för honom, för att något skulle hända denna vilda men så snälla unge.
Älskade Fredrik, du var ju nästan framme vid " vuxenlivet"?
Boken om Fredriks liv är redan till ända, den blev inte så tjock, det blir inga nya minnen att fylla på med, inga nya faser att gå igenom eller nya prövningar att tampas med. Den är för evigt färdigskriven.

Mina fina pojkar ❤️
Jag blir mer och mer övertygad om att jag måste göra något av mitt liv innan det är för sent. Jag måste göra något innan jag blir för gammal. Jag vill inte sitta där sen och ångra att jag inte gjorde något mer av mitt liv.
Brist på idéer är det egentligen inte, de finns, men jag måste ha styrkan och kraften att ta tag i dem och det kostar på, både i pengar och kraft.
Men alla dessa föreläsningar jag varit och lyssnat på där temat nästan alltid varit att sätta upp en målbild, att genomföra sina idéer och att till sist
nå fram till sitt mål.
Hur bra det är att ha tydliga mål.
Ja, ok visst är det så ......
men hur lätt är det egentligen?

Maria

6 kommentarer:

  1. Positivt att läsa att du har ide'er för framtiden. Det värsta har redan hänt så vad gör det att ge sig ut o testa något nytt? Så tänkte min sambo o sade upp sig från jobbet o startade sitt eget företag. Med facit i hand skulle han ha väntat lite har han sagt efteråt, men jag tror ändå att det var hans räddning då, för att inte gå under helt. Känner igen det där med att livet går per automatik. Min autopilot har varit påslagen sedan det hände tror jag, som att jag står vid sidan av mitt liv, köttet o blodet lever vidare men själen är inte med, en del av min själ dog med min dotter. Önskar dig alla krafter du behöver för att göra vad som krävs för att leva ut dina ide'er du går o tänker på. Glöm inte att svaret har du inom dig.. Kram Linda

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Linda.
      Jag får väl invänta lite mer kraft innan det blir verklighet av mina drömmar.
      En del av mig dog också tillsammans med Fredrik men vi lever vidare och måste försöka göra det på det bästa sätt vi kan, först och främst för vår egen men även för vår familjs skull.
      Önskar dig ny kraft till det som väntar er snart ❤️ Och jag hoppas av hela mitt hjärta att allt går bra och ett stort Lycka till 💕💗💕
      Kram Maria

      Radera
  2. Det finns många sätt att hamna i närheten av det svarta hålet. Och ibland förstår man inte vad som sker med kropp o själ. Ena dagen känns allt helt okej och det är klart att man ska hoppa över hålet och allt ska bli bra, nästa dag är man vid hålet igen och allt är mörkt. Även jag, en tant på 57 år saknar min mamma fast det är helt naturligt att hon är borta. Men mamma är nog den som man har allra svårast och släppa taget om. Hon ska bara finnas där för att ta hand om mig när jag har det jobbigt. Undrar om jag som mamma ska kunna stötta mina barn på samma vis? Tänker på dig mycket och vad du går igenom men glöm inte dina nära och kära och visa vad du känner.Kram Inger57

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Inger
      Ja, visst är det så att vi hamnar i eller i närheten av det svarta hålet av många olika anledningar under vår livsresa, men det är alltid lika jobbigt att behöva befinna där oavsett vad vi har för anledning.
      Att du är en är en bra mamma tvivlar jag inte en sekund på. Jag tycker du är en väldigt fin och genomgo människa som jag är mycket glad över att jag känner.
      Jag tänker även ofta på dig Inger och önskar dig all styrka inför dina tuffa kommande månader.
      (Som du kanske vet har jag svårt att visa känslor, jag är bättre på att uttrycka dem i text. En svaghet hos mig som jag skulle behöva jobba på.)
      Många kramar // Maria

      Radera
  3. Tack Maria. Vi har fått en vardag tillbaka o en fantastisk liten lillebror; Måns. Han är en månad gammal o helt fantastisk. Sorgen har inte förändrats, tårarna kommer ofta när jag sitter o ammar, då tänker jag på storasyster Saga o känner av att hon sitter på knä bredvid oss i soffan o tittar nyfiket på.. Din Fredrik är så fin. Känner din smärta, så förbannat ont.. En dag i taget. Kram Linda

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stort grattis till er och lilla Måns ❤️
      Det är klart att Saga är med er och kollar upp att lillebror sköter sig, det är en storasysters roll!
      Jag förstår att du känner en stor saknad när du ser på lillebror och tänker på vad Saga inte får uppleva, jag tänker ofta så om Fredrik och Harry.
      Men vi får glädjas och följa våra små pojkar nu och ha våra änglabarn i hjärtat och vårda deras minne ömt. Älskade barn ❤️❤️
      Kram från mig till er // Maria

      Radera