Fredrik

Fredrik

fredag 18 april 2014

Långfredag

Så var vi då redan framme vid påsk. Det känns inte som det är speciellt länge sedan det var jul. I den kristna kyrkan är långfredagen en sorgedag. För mig har mer eller mindre alla dagar sedan den 7 oktober 2013 varit sorgedagar.

Jag har alltid tyckt mycket mer om påsken än om julen. Påsken för mig innebär förväntan och glädje. Då väntar vi på sol, vår och värme. Vi klär oss i gladare färger och det är inte alls samma jobbiga förväntningar som det är inför julen.

När barnen var små klädde de ut sig som de flesta andra barn till påskkärringar och påskgubbar, de målade påskkort och teckningar och gav sig ut på påskrundor.

När de blev lite äldre fixade vi påskäggsjakt och gömde ägg. Jag minns speciellt ett par tillfällen. En gång var när de tidigt på påskaftons morgon sprang runt i trädgården i sina pyjamaser och letade ägg. Nathalie hittade sitt ägg nästan direkt medan Fredrik inte kunde hitta sitt.
Han blev så himla sur och tjurig. Han stod med armarna i kors över bröstet och hade världens suraste min i ansiktet för han trodde vi lurade honom. Vi sa - det är fågel Fredrik, leta lite högre, men nej, han va skitsur och skulle absolut inte leta mer. Stora syster Nathalie kunde givetvis inte låta bli att retas med sin sura lillebror. Hon dansade runt i trädgården iklädd bara nattlinnet med det rufsiga blonda håret guppande och höll sitt ägg högt över huvudet och ropade lite retfullt - det var jätte lätt att hitta Tedden! Men så plötsligt fick han se fjädrarna på sitt ägg vifta uppe på lekstugetaket och vips ändrades minen i hans ansikte från surt till glatt på en halv sekund. Åh, vilken unge!

Den andra gången jag tänker på är när deras morbror hade gömt äggen, då letade de säkert i ett par timmar innan de till slut hittade äggen instängda i Moraklockan. Morbror Lasse tyckte det var jättekul men barnen hade inte riktigt samma humor som han just då.

Ja, dagarna går och just idag känns det något bättre än på länge. Visst drabbas jag varje dag, flera gånger om dagen av hugg i bröstet, tomhet och tårar, men det är nu "vardagsmat".
Just i skrivande stund är jag är i alla fall över kanten på det svarta hålet, och då måste jag kunna glädjas över det.
Men när vi idag på förmiddagen var på kyrkogården kände jag sorgen och saknaden välla över mig som en stor våg, men samtidigt kunde jag känna en viss irritation över att det är till kyrkogården vi ska behöva gå istället för att få påskbesök av vår älskade Fredrik här hemma.

Igår hade vi i alla fall besök av vår underbara lilla påskgubbe Harry och hans föräldrar.
Harry är en riktig solstråle och det är en stor välsignelse att han finns.

Jag vill nu önska er alla en Glad Påsk och hoppas solen ska värma oss alla lite under helgen ☀️


Kram // Maria



2 kommentarer:

  1. Alla dessa "OM" och "varför gjorde jag inte si eller så" "hade det varit annorlunda då"?? Vi måste få fråga oss själva o det är helt naturligt att vi gör det. Men vi ska veta att de beslut vi fattade då fattade vi utefter vad vi visste då, o inte vad vi vet nu i efterhand. Gör så förbannat ont bara, de är våra barn o vi föräldrar tar på oss ansvaret att vi skulle skyddat dem för det vi inte hade makt att råda över; DÅ.. Varma kramar från Linda

    SvaraRadera
  2. Min kommentar hamnade visst under fel inlägg... Kram Linda

    SvaraRadera